Gustaf Ljunggren

Gustaf Ljunggren (1823–1905) var en svensk litteraturhistoriker och estetiker, verksam vid Lunds universitet. Där var han under många år professor i estetik och spelade en betydande roll i universitetets liv. Han invaldes i Svenska Akademien 1865.

Ljunggren ägnade sig särskilt åt svensk litteratur under 1700- och 1800-talen. Hans mest kända verk är den omfattande översikten Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död, där han följer den svenska diktningen under en brytningstid. Han skrev också om det äldre svenska dramat och om estetikens teorier.

Bellman och Fredmans epistlar. En studie (1867) hör till samma intresse för den gustavianska tidens litteratur. I den granskar Ljunggren Carl Michael Bellmans epistlar och deras plats i den svenska diktningen.