Sigfrid Wieselgren

Sigfrid Wieselgren var en svensk ämbetsman och son till prästen och nykterhetsförkämpen Peter Wieselgren. Han verkade inom den svenska fångvården och var under en längre tid chef för Fångvårdsstyrelsen, den myndighet som då ansvarade för landets fängelser.

Genom sitt arbete fick han god inblick i fångvårdens praktik och förvaltning. Den erfarenheten ligger till grund för hans mest kända skrift, Sveriges fängelser och fångvård från äldre tider till våra dagar, som utkom 1895. Undertiteln, Ett bidrag till svensk kulturhistoria, visar att han ville skildra ämnet i ett vidare sammanhang. Han beskriver hur synen på straff, fångar och fängelser har förändrats genom århundradena.

Verket är skrivet av någon som själv stod mitt i fångvården. Det är därför intressant både som historisk översikt och som ett tidsdokument över hur en ledande ämbetsman i slutet av 1800-talet såg på sitt område.