Sida 182
J 74
EN VINTER I SODERN.
apparat, men som led af den fixa iden att han var forfoljd af alia som hade det. Han pasted att han med sakerhet visste sig hafva gjort tjanst som staffage till flera hundra itahenska gatupartier, och att han nu lag kringspridd pa hka manga formaksbord i gamla och nya varlden, an med det ena benet och an med det andra i vadret, i de mest lojliga ogonbhcksstallningar. Han vagade icke stanna och se pa ett hus eller en utsikt, utan att forst noga ha rekognoscerat trakten, och bast man stod och talade med honom, kunde han rycka till och fraga: »h6rde ni inte, att det knappte? Nu har jag bestamdt blifvit tagen igenl» Man traffar pa slaven, som drifver omkring pa mafa, hvart slumpen och den tillfalliga nycken for honom, opraktisk, godtrogen, ett latt byte for alia framlingsparasiter, med vanor, hvilkas enda mening tyckes vara oregelbundenheten, latt entusiastisk och latt blaserad, mera framling an alia de andra, med en standig hemlangtan i sinnet. Man traffar pa skandinaven, eller rattare sagdt, skandinaverna, ty de ga nastan alltid i par eller skock, men man traffar mycket sallan pa fransmannen, och om man traffar pa honom, ar han pa hemresa. Jag atminstone har icke trafifat pa nagon fransman, som icke varit pa hemresa. Det ar kanske en tillfallighet, men det ar en tillfallighet, som ser ut som en tanke.
Källa: Internet Archive ·