Sida 28
EN VINTER I SODERN.
vaktmastare hand om din hatt, en annan om din kapp och en tredje ofverlamnar dig at en fjarde, som visar dig en utstallning af venetianska lyxartiklar inrymda i det gamla palatsets salar. Du kommer ut igen med pungen litet lattare och mottages med samma alskvarda smaleende af din gondoher, som under tiden tagit sig en halftimmes hvila, okat pa sin roddarlon och antaghgen af kopmannen far sig en dusor for sitt besvar. En framling som vill base Venezia, bor alltid se ut som om ban hade nagot bestamdt mal, afven om han icke har nagot, alltid latsas som om han gick pa sin egen gata, afven om han gatt vilse, och alltid saga nej till hvad som foreslas honom. Det ar enda sattet att undga att bli lurad till atskilliga saker som man icke alls har lust for, — och man undgar det anda inte.
De starkaste, stamningsfullaste intrycken jag har fran mitt besok i Venezia, arc de fran min ankomst och min afresa. Jag kom pa aftonen, morkret hade redan lagrat sig ofver vattnet, da taget rullade ofver den jattelika bro, som forenar Venezia med fastlandet. Jag rullade in pa en station, liknande de flesta andra stationer, ofverlamnade mina saker at en barare, foljde honom i sparen och befann mig inom kort pa nigra trappsteg, som forde direkte ned i sjon. Nedanfor trangdes gondolerna och skreko gondoliererna om hvarandra, och innan jag ratt visste hur det gatt till, befann jag mig pa en gondol
I
Källa: Internet Archive ·