Sida 71
IV. Linnés fosterländska resor
att denna stad mycket liknar de holländska städerna. Husen äro till största delen stora och svåra träbygnader af två våningar och nära intill hvarandra stälda, utanpå beslagna med bräder samt målade med röd eller gul färg, men knutar och fönsterkarmar med gul eller blå, så att de på någon distans mycket likna stenhus. Grunden eller murarna äro, äfvensom väggarna, beslagna med bräder. Taken äro af tegel och fönstren af engelskt eller franskt glas.
Vidskepelser, folkseder och kuriosa.
Ur Ölandsresan. Den 4 augusti 1741. Vidskepelser gifvas på alla orter i verlden, men icke på alla lika många, ej heller de samma, och merendels äro de mera allmänna uti de provinser, som äro mera aflägsna från hufvudstäderna, derest främlingar der ej mycket komma att vistas. Jag vill här räkna upp en hop vidskepelser, som jag hört öfver Småland, Kalmar län och vid skånska gränsen, lemnande allt det jag hört på vägen i andra provinser, fastän de småländska vidskepelserna ofta äro allmänna i längst aflägsna orter, såsom öfverst i Dalarna och längst bort i Vesterbotten.
Bruden skall laga att hon må se brudgummen vid hans ankompst till bröllopet, förr än han får se henne, att hon må få råda öfver honom. Bruden tager med sig mat i fickan att utdela till de fattiga, då hon för hvar allmosa mister en olycka (gifver alltså af hjertat), som derigenom kommer på den usle (hvarför tiggarne ofta ej vilja taga emot hennes gåfvor), som förut är olycklig nog. När bruden reser till kyrkan håller brudgummen i hennes grimskaft, att ingen må rida dem emellan, på det han må få behålla henne sjelf. Bruden får ej binda tillsamman sina skoband för vigseln, att hon må så lätt föda som draga af sig skon. Bruden har penningar i skorna under vigseln, på det henne aldrig må tryta penningar. Bruden vid sjelfva vigseln sätter gerna sin fot något litet bättre fram än brudgummen, på det hon må tala öfver mannen sin. Bruden rör under
Källa: Project Runeberg ·