Sida 5
1.
En ruskig höstafton år 186... vandrade, sedan gasen blifvit tänd, en ung man med stora steg öfver Norrbro och stannade på Gustaf Adolphs torg bredvid statyn. Sedan han betänkt sig några minuter tog han vägen uppåt Regeringsgatan, men hade icke hunnit längre än till Lejas butik, förrän han stannade för andra gången och tycktes ifrigare än förut begrunda någonting. Slutligen utbrast han med lågmäld stämma, i det han ur den inre bröstfickan tog fram en liten annotationsbok, hvari han bläddrade:
“Att jag så hastigt skulle glömma husnumret! Vid denna gata vet jag bestämdt att det är — — se här har jag nu hans nya adress — — mycket riktigt, Regeringsgatan är det och nummer — — nummer — — 5 ...”
Med dessa ord stoppade han ånyo in boken på sin plats och fortsatte vandringen gatan uppför. Snart hade han framkommit till det sökta huset, som var af fyra våningars höjd.
“Fyra trappor upp“, mumlade vandraren och såg upp till de höga upplysta fönstren i första, andra och tredje våningen. “Det går inte så fort att komma dit. Der uppe vid de mindre fönstren ska’ det vara.“
Men uppstigandet gick fortare än han trodde. Ifvern att träffa den han sökte hade påskyndat hans steg och innan han visste ordet af stod han vid början till den fjerde trappan, som var alldeles mörk. Så högt upp som fyra trappor anse icke Stockholms husvärdar det vara nödigt att bestå upplysning. De tycka naturligtvis att ju mindre man betalar, dess mindre skydd mot att bryta armar och ben af sig skall man ha. Och hvem
Källa: Project Runeberg ·