Sida 1
I
Tal
i Vetenskaps-Societeten den 16 April 1853.
lit ifrån den stund, då jag blef kallad till
detta samfunds hedersledamot, står jag till detsamma uti en hedersskuld, som jag väl vet mig icke hafva kunnat gälda med annat än med kärlek till vetenskapen och aktning för dess upplyste och allvarlige idkare.
Denna skuld — jag känner det i djupet af mitt hjärta — är ännu mera förökad nu, då Kongl. Vetenskaps-Societeten träffat mig med sitt val till beklädande af den lediga platsen såsom dess Prseses. Hvad som i mina ögon icke minst bidrager att skärpa mina förpligtelser är det minne som vid denna plats finnes fäst, minnet af en saknad hädangången broder och vän, hvilken mycket längre än jag sett sig om i vetenskapens vida, rika värld. Och likväl blir just detta ljusa minne mig där-
Källa: Alvin · ·