Sida 138
1388
förbrytelser af Militärer i tjensten eller ander tjenstens utöfning föremål för Krigs-Domstolarnes bandläggning.
Jemte de Arméen tillhörande Regementen och Korpser hafva äfven Flottans Stationer och Dépot, Fästningarne och Kronoar-bets-kompanierna sina särskilda Krigs-Rätter. e) Städerna Magistrater, hvilka handlägga ekonomi- och politimål. dock att i Stockholm, Göteborg, Norrköping, Carlskrona och Eskilstuna särskilda Poliskamrar äro inrättade för upptagande af s. k. polisförbrytelser, m, m. (se i öfrigt under K. Civil-Departementet). /) Kongl. Maj:ts Befallningshafvande (jfr. under K. Civil-Departementet), såsom dels utöfvande högsta polismyndigheten i länen, dels ägande att, med iakttagande af hvad lag derom bjuder, upptaga och pröfva utsökningsmål äfvensom åtskilliga ekonomi-mål.
Från äldre tider fanns å landet såsom 2:dra rättegångsinstans, mellan Härads-Rätten och Hof-Rätten, Lagmans-Sätt, der Lagmannen dömde med 12 Nämndemän från Härads-Rättema i sin Lagsaga (Lag-mansdöme). Der hölls ting en gång hvaije år, och ägde Lagmannen att till hjelp och råd taga några lagfarne män att sitta i Rätten, men Lagman med Nämnden voro de som allena dömde. Kronofogde eller Länsman skulle äfven vara närvarande. Lagmans-Rätten befattade sig ej med brott och missgerningsmål; dock ägde den öfver mindre brott döma. Hela den urgamla Lagmans-institutionen och Lagmans-Rätterna afskaffades genom K. Förordningen d. 18 April 1849. Lagsagornas antal utgjorde då 11, nemligen under Svea Hof-Rätt 5 (Uplands, Westmanlands och Kopparbergs; Stockholms läns, Södermanlands och Gotlands; Nerikes och Wermlands; Wester-Norrlands, omfattande Gestrikland, Helsingland, Medelpad och Jemtland; Wester-bottens, Ångermanlands och Norrbottens lagsaga); under Göta Hof-Rätt äfven 5 (Östgöta; Westgöta,..Dals och Bohus läns; Hallands och Elfsborgs läns; Calmar läns och Ölands, omfattande jemväl Norra och Södra Wedbo samt Tveta, Wista och Mo härader af Jönköpings län; Tio häraders lagsaga, omfattande Kronobergs och återstående delen af Jönköpings län); samt under Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge 1 lagsaga.
I städerna var förr Kämnärs-Bätten förste Domstol. Den utgjordes af en Rådman med stadens Kämnärer till bisittare samt ägde att ransaka och döma alla tvister, så ock brottmål, som till annan Rätt ej hörde. Gick saken å lif och ära, fick ransakning, men ej dom äga rum, utan ransakningen sändes genast till Rådstufvu-Rätten. Men i Stockholm dömde i sådana mål Kämnärs-Rätt, och ei Rådstufvu-Ritt. — Kämnärs-Rätterna upphäfdes jemväl enligt K. Förordningen d. 18 April 1849.
(Tabell öfver Rikets judiciela fördelning m. m., se Tab. Bil. N:o 11).
Fångvårds-Staten.
För Embets- och Tjenstemännen vid Rikets Straff- och Arbets-ftngelser är Instruktion utfärdad d. 11 December 1860.
Källa: Project Runeberg ·