Sida 9
9
rik II af Brabant, som var en ättling af de gamle Grefvarne af Hen-negau och Löwen samt genom Gerberg af Nedre-Lothringen ledde sin härkomst ända från Carl den Store. Den från Henrik II:s äldre son Henrik Hl den Saktmodige nedstämmande hertigliga Brabantska linien utslocknade 1355; den yngre sonen Henrik Barnet erhöll 1292 Hessen såsom Landtgrefskap till län af Kejsaren. Hans ättling i 7:de led var Landtgrefve Filip den Ädelmodige, från hvars äldre son Wilhelm den Vise linien Hessen-Kassel (på Svenska thronen 1720—1751, Kurfurstlig 1803) leder sina anor, under det en yngre son Georg den Fromme är stamfader för Stor-Hessiska eller Hessen-Darmstadtska linien, som erhöll Storhertiglig värdighet 1806. Af Hessen-Kassel äro Hessen-Philipsthal, Hessen-Philipsthal-Barchfeld och (den år 1834 på manssidan utgångne) Hessen-Rothenburg sidogrenar utan suveränitet; landtgrefliga Hessen-Homburgska slägten åter är suverän och utgör en yngre gren af den Darmstadtska linien, såsom härstammande från Georg den Frommes yngre son Fredrik († 1638).
Italien.
4,670 qvadr. mil. 21,776,953 inv. (1862).
Då Vest-Romerska Riket med Romulus Augustulus år 476 gick öfver ända, blef först Herulerhöfdingen Odoaker (till 493), derpå Öst-göta-konungen Theodorik Italiens beherrskare. Det Östgötiska väldet i Italien störtades imellertid redan 554 af den Öst-Romerske fältherren Narses, hvarpå Italien underlades den Öst-Romerske (Grekiske) Kejsaren. Norra och vestra delen af halfön besattes sedermera af Longobarderne 568, hvaremot Grekerne ännu i flera århundraden innehade södra och östra Italien. Det Longobardiska Riket (hvaraf namnet "Lombardiet") införlifvades af Carl den Store med hans stora Frankiska Rike, och vid delningen af sistnämnde Rike i Yerdun år 843 tillföll Italien Kejsar Lothar, den äldste af Ludvig den Frommes söner. Då dennes ätt snart utdog, upphäfde sig flere inhemska furstar, på qvinnosidan afkomlingar af Carl den Store, till Italiens Konungar, tills Tyske Konungen Otto den Store lät kröna sig till Konung af Italien och till Kejsare; sistnämnde värdighet, i Vestern åter-npplifvad af Carl den Store, bibehölls alltsedan fortfarande af det Tyska Rikets öfverhufvud. Om herraväldet öfver Italien fördes framgent blodiga krig; de Tyske Kejsarne kunde dervid ej göra sin magt gällande, åtskilliga större och mindre stater uppstodo, och Italien blef alltmer en lekboll för främmande magter, i synnerhet Frankrike, Österrike och Spanien. Bland de mera betydande stater, som vid denna tid funnos i Italien, märkas, utom Kyrkostaten (jfr Rom), Hertigdömena Savoyen (se nedan), Mailand (under familjerna della Torre, Visconti och Sforza till 1535, derpå under Spanien tfll 1713 och Österrike till 1797), Mantua (under familjen Gonzaga till 1708, sedan under Österrike till 1797), Ferrara (under huset Este till 1597, sedan under Påfven i Rom), Modena (under huset Este till 1797). och Parma (nn-der familjen Farnese till 1731, Bourbon till 1735, Österrike till 1748
Källa: Project Runeberg ·