Sida 19
19
1282 sin son Albrekt med Österrike, som 928 blifvit Markgrefskap, 903—1246 lydt under Babenbergska dynastien och 1156 upphöjts tfil Hertigdöme. Det blef nu stamland för den Österrikiska Monarkien. Efter åtskilliga delningar och sedan dels Steyermark, Kärnthen, Krain, Tyrolen m. m. förenats med Österrike, dels Tyska Keisarevärdigheten alltsedan Albrekt II:s tid innehafts af hufvudmannen för Habsburgska familjen, som år 1453 af Kejsar Fredrik 1H dessutom erhållit Erke-hertiglig titel, förenade Kejsar Maximilian I († 1519) samtlige huset tillhörande stater. Med hans sonsöner, Carl V (i Spanien Carl I) och Ferdinand I, splittrade sig imellertid 1521 huset ånyo i 2 linier, hvaraf den äldre, den Spanska, erhöll — utom Spanien och de Amerikanska länderne — husets besittningar i Nederländerne, Belgien, Frankrike och Italien samt utslocknade med Konung Carl n af Spanien år 1700, den yngre åter eller österrikiska, som genom gifte dessutom förvärfvade sig Ungern och Böhmen mecl Mähren, erhöll de Tyska besittnin-
farne jemte Tyska Kejsarekronan. Denna senare linie, som ytterligare ommit i besittning af Siebenburgen, Croatien, Belgien, Galicien m. m., utdog 1780 med Kejsarinnan Maria_ Theresia, hvarefter såväl Tyska Kejsaredömet som huset Habsburgs Österrikiska länder öfvergingo till hennes son Josef II af huset Lothringen. Detta hus, som för närvarande är det regerande i Österrike, härstammar från Gerhard, Hertig af Lothringen 1048, och innehade sedan detta sistnämnde land i nära 700 år; en stor mängd utmärkta personligheter tillhörde detta hus, bland andra de i Frankrikes historia bekanta Hertigarne af Vaudemont, Guise och Mayenne. Frans Stefan, äfvenledes en ättling af ifrågavarande hus, hade 1737 i utbyte mot Hertigdömet Lothringen, som sedan tillföll Frankrike, erhållit Storhertigdömet Toscana, och förmälde sig 1745 med Maria Theresia, Habsburgska husets ättling, samt blef sålunda stamfader för nu regerande Österrikiska Kejsarehuset. Efter Tyska Rikets upplösning, antog förre Tyske Kejsaren 1804 titeln Kejsare af Österrike och ökade efter Napoleons fall sina länder med Lombardo-Venetianska Konungariket, hvaremot Belgien då förenades med Nederländerne. Genom freden i Villafranca 1859 miste sedermera Österrike Lombardiet, som tillföll Sardinien eller det nuvarande Konungariket Italien. — Beträffande Toscana, blef detta land, när Lothringska huset uppsteg på Kejsarthronen, en s. k. secundogenitur och tillföll vid Kejsar Leopold n:s tillträde till regeringen 1790 hans 2:e son Ferdinand in, den siste Storhertigen Ferdinand IY:s farfader. Äfven Hertigdömet Modena lemnades (1815) åt en Österrikisk Erkehertig, Ferdinand (yngre bror till Kejsarne Josef II och Leopold II), som var förmäld med Beatrix, det utslocknade Hertigliga huset Estes arftagerska; bemälde gren af Österrikiska Kejsarefamilien kallades sedermera Öster-rike-Este, men har, likasom den Toscanska grenen, vid det nuvarande Konungariket Italiens bildande måst lemna sina stater.
Källa: Project Runeberg ·