Sida 114
Vauqueliï», hvilken reclan före Sertürner anmärkt att ett ämne i Daphne thymelæa hade basiska egenskaper, men då deras afhandling derom granskades af Franska Vet. Academien, föreslogo de Committerade "att ett älskadt namn ej skulle fästas vid ett förstörande ämne,” och Pelletier och Caven-tou valde i stället det vida mer passande namnet Strychnin. Det är det kraftigaste och hastigast verkande af hittills bekanta vextgifter, utgör det verksamma i saften af den fruktansvärda Strychnos upas tiente, och dess salter tagne in vertes eller utvertes anbragte i öppna skador, frambringa inom en eller annan minut tetanus och doden. Pelletier oeh Caventou upptäckte att så väl Morphin som Strychnin med salpetersyra få röd färg och frambringa en högre oxiderad basis af mindre giftiga egenskaper.
Korrt derefter upptäckte samme Che-Brucin mister i den så kallade falska Angustura-Vera- barken (Brucea antidysenterica) en annan tiin. saltbasis, som de kallade Brucin och i Veratrum album och Sabadilla, samt i Colchicum autumnale en tredje, som de kallade Veratrin Picroto- Boullay, Pharmaceuticus i Paris, hade, 1111 redan någon tid före Sertürner, framställt det giftiga ämnet ur kockelkärnor (frukten af Menispermum Cocculus) och visat att det bar kristallinisk gestalt. Han kallade det Picrotoxin, och sedan uppmärksamheten
*) Annales de Chimie et de Physique, T. XII', pag. ii3.
Ibid. T, XIV, p. 69.
Källa: Project Runeberg ·