Read Runeberg

Årsberättelser om vetenskapernas framsteg: 1821

Originalsida 117
Originalsida 117
Originalsida 116
Originalsida 117
116–117

Sida 117

quinin. Den hoprullade varieteten af röd kin abark gaf på samma q van ti te t 148 gran cinclionin och 3i4 gran quinine, och är således af alla den rikaste på dessa sallbaser, om hvilka Pklt.itjer. och Caventou förmoda «lit de innehålla kinabarkens verksamma del. De äro i barken förenade med kinasyra. Med galläplesyra gifva båda svårlösta föreningar, hvaraf man torde kunna förklara de fällningar som af galläple-tinctur åstadkommas i kina-infusion.

De vegetabiliska saltbaserna erhållas i allmänhet ur vexternas infusion i vatten, helst gjordt surt med några få droppar saltsyra. Den sura lösningen kokas ~ timme med caustik talk jord, som i öfverskott tillsattes, livarvid saltbasen utfälles och talk-jorden förenas med syran. Man kan äfven utfâîla dem med alkali, men man har trott sig fmna att de då blifva mindre rena. Fällningen tvättas väl .med kallt vatten, som man i början gör svagt alkaliskt för att utdraga extractivämnet, och sedan med rent vatten, hvarefter den torrkas, kokas derpå med vattenfri alkohol, som dels under af-dunstning, dels under afsvalning afsätter den upplösta saltbasen. Öm deii i första anskjütningen cj blir färglös, upplöses den än en gång i alkohol. De gifva egna merendels alldeles neutrala salter med syrorna, med hvilka de förenas utan att af dem sön-derdelas, om ej syrorna, t. ex. svafvelsyra eller salpetersyra, användas concentrerade och i öfverskott. Deras mättnings-capacitet är ganska ringa, och om deras halt af syre derefter beräknas, såsom det sker med

Källa: Project Runeberg ·