Sida 147
Chemie och physik
Geologie.
-N^Ian har sedan äldre tider tillbaka an- Vattu-märkt en ej obetydlig vattuminskning i Östersjön, och det är bekant, att Ställen, i öster* som fordom,lågo vid hafvet, nu äro mer •i®“' eller mindre aflägsne derifrån. Denna omständighet föranledde de kända tvisterna om vattuminskning, som efter mogna öfverväganden med och mot, slutades raed det afgörande resultat, att en sådan ej äger rum och att det qvantum vatten, som på jordklotet finnes, icke kan förändras på ett sätt som vore märkbart vid våra observationer. Man finner att byggnader på kusterna af Atlantiska hafvet, uppförde i Romarnes lid, stå nu lika djupt i vatten som då de byggdes, hvaraf således är klart att verldshafvets niveau icke förändrat sig inom en tidsrymd, under hvilken den kan pröfvas genom våra observationer. Deremot hafva betydliga upp-landningar, orsakade af tills vämuing ur flodernas vatten, på många ställen utflyttat stranden och på detta sätt utvidgat landet. Vattuminskningen i Östersjön är likväl af en helt annan art. Ganska noggrann» vattumärken, sedan mera än ett halft sekel tillhaka huggne i klipporna, tillkänna-gifva att vattnet fordom stått högre äji nu. Dessa observationer äro likväl underkastade en viss grad af opålitlighet, derjgenom att Östersjöns niveau förändras af vindar och under nordvestliga stormar 1 Nordsjön betydligt höjes, då deremot.
Källa: Project Runeberg ·