Sida 180
Astronomie och mathematik
ft
genom jordskenets reflexion Mn någon glatt
del af Mån-ytan °).
Sfikerligen Sr denna mehing den rättaste, då man besinnar, att Struve också förmärkt en
den, eller Månens ställning relativt till Solen och Jorden, så nära inträffar med de uppgifna observationerna af både Herschel , Kater , Ol-M.na och mig; och den blefve fullkomligt bevisad, om, via totala Solförmörkelser, dä jordskenet är för Månen starkast, oftanämnde ljus* punkt äfven syntes, men deremot alldrig kunde upptäckas, under totala Månförmörkelser, eller då Jorden, i sin Nytänning, upphört att bestråla Månens hitvända halfklot.
Utom en Eldkula, som syntes i Breslau den ia Febr. 1821, eller omkring samma tid, då den förmenta- Mån-vulcanen var i sm verksam* het, känner jag ej, om, vid de öfriga här anförda observations-tiderna, några eldkulor? med åtföljande Aërolithfall, tillika blifvit anmärkte. För dem, som från Mån-vulcanerna vilja härleda Metheor~stenarnes ursprung, vore detta likväl en gynnande omständighet, ehuru Chlad* ris och Bowditshs intressanta afhandlingar stadgat den meningens företräde, att de äro sam-mangyttringar från i verldsrymden sväfvande chaotiska lemningar af Planet-artad natur, en 'förklaring, hvilken dessutom vunnit så mycken trovärdighet af Metheoren den 14 Dec. 1807» hvarifrån en del nedföll vid Weston i America och som är den enda, hvars bana kunnat
Källa: Project Runeberg ·