Sida 10
10
Lefvern.
Det största körtelartade organ i vår kropp, är eii fyra till sex skålpund tung, omkring tolf tum lång, rödbrun kropp med afrundad, nästan kilformig skapnad, och tjenar till att förändra portåderblodet före dess blandning med det andra venösa blodet, och att afsöndra en för matsmältningen nödvändig vätska, gallan. Lefvern ligger tätt under brösthvalfvet, (en muskel, som skiljer bröst- och bukhålan ifrån hvarandra) med den största diametern gående tvärt öfver den sednare, sträckande sig till venster, understundom ända till öfre ändan af mjeltan, samt betäckande venstra hälften af magen o. s. v. Afven ifrån lefvern återföres blodet, likasom ifrån hvarje annan punkt af kroppen, genom venerna till hjertat.
Denna framställning torde, i förening med det följande, göra för läsaren klart, att äfven vid de sjukdomstillstånd hos åtskilliga organer, hvilka nämnas på titelbladet af denna skrift, en gemensam orsak kan vara för handen, och att således också ett lika behandlingssätt kan användas.
Antaget att på ett större ställe af lungan andedrägten vore hindrad för något längre tid eller smärta för handen, så måste respirationen, i det att den sjuka genom ett ytligt andande skonar det angripna stället, lida intrång; derigenom kan lungsot uppstå, refbenen kunna infalla, ryggraden kan kröka sig, blodbildningen går icke så väl för sig som förut, och häraf kan följa hvitsot, stockning i lefvern och hämorrhoidalkärlen o. s. v.
Om alla dessa sjukdomar kunna uppstå af en gemensam orsak, hämmad andedrägt, så är det tydligt,
Källa: Internet Archive ·