Sida 12
12
Luiigsot.
Denna sjukdoms första uppkomst är ofta ganska mörk. Icke sällan döljer den sig bakom masken af en annan sjukdom, t. ex. hysteri, bypocbondri, kort andedrägt, hosta, feber, en allmän afinagring utan några locala tecken. Näsblod, som ofta återkommer, en vek, för förkylningar fallen kroppsbyggnad, täta anfall af lunginflammation, catarrhala åkommor och stor nervös retlighet äro omständigheter, hvilka ofta stå i sammanhang med lungsot, och derföre gifva anledning att misstänka densamma. Lungsotens vigtigaste och mest beständiga kännetecken äro:
Eosta.
Den är att börja med torr, försvinner ofta, men inträder ånyo merendels vår och höst. Den anses i början vara af catarrhalisk natur, understundom förenad med kittling i halsen, så att de sjuke tro att den der har sitt säte. Denna hosta blifver med tiden allt starkare, uppträder understundom i häftiga anfall, och med lika så våldsamma fenomenei" som kikhostan, samt vill på intet vis gifva vika fÖr något medel. I{roppsansträngningar, upphettning eller förkylning och sinnesrörelser stegra den. Den blir mer och mer ihållande och oroande, störer de sjuke i sömnen, och gifver slutligen blott under morgonsvetten något efter.
Källa: Internet Archive ·