Sida 33
Hvitsot.
Så kallar man en blott hos qvinnokönet vid utvecklingsåren, eller hos den utbildade qvinnan mera sällan förekommande sjukdom, hvars hufvudkännetecken är en blek ansigts- och hudfärg ; blodets vattenaktighet och oordning i könsystemet utgöra deri de båda väsentligaste momenterna; dock finnes äfven hos äldre fruntimmer, såsom ock hos mankönet stundom ett dylikt armod på blodets röda beståndsdelar (anaemia) under lika symtomer, men såsom följd utaf olika orsaker.
Efter förebud af tröghet, nedstämdt lynne och oordningar i matsmältningen, visar sig sjukdomen genom en mer och mer tilltagande, ovanligt blek, på någi’a ställen till och med i grönt fallande ansigtsfärg, h^filken derföre S}Ties något vaxartad eller likaktig. Dertill kommer läpparnas, tungans och munslemhinnans blekhet, samt ofta blå eller brunaktiga ringar omkring ögonen, hvars slemhinna är hvitt perlfärgad. Huden är slapp och kall, ofta 'sjukligt uppdrifven, isynnerhet omkring fotknölarna, och om morgonen på ögonlocken. — Vanligen äger hjertklappning och bröstb eklämning rum, samt ökas genom ansträngningar; halspulsådern kännes som en darrande fin metallsträng, och med stethoskopet upptäcker man ett susande ljud; dylika, men mer blåsande ljud hör man i hjertat. Pulsen är liten, svag, hastigt slående, men
Källa: Internet Archive ·
