Sida 10
Syskonkärlek. De Ruth och Hedvig hur gladt i dag De talas vid så förtroligt!
Och hviska sakta: »Som du vill jag, Ty då blir allting så roligt».
De jollra sorglöst i lifvets vår,
Och hjertat högt utaf glädje slår,
Och kinden purpras af rosor.
Vill Hedvig det eller det till slut, Strax liten Ruth vill det samma.
Och Hedvig tycker härnäst som Ruth, Och båda lyda de mamma.
Och derför leka de qvällen lång
I lust och gamman, i fröjd och sång, Och ej i kif eller bannor.
O, syskonkärlek, du blomma blid, Du dyra skänk ifrån ofvan,
Må vi dig vårda i ljuflig frid Och tacka Gud för den gåfvan. Må vi ej gräla, ej bannas, slåss, Men hvad i lifvet än möter oss, O, må vi älska hvarandra!
Källa: Internet Archive ·