Sida 14
Hvad ett rentvättadt ansigte åstadkom.
5
Os ön liten gosse från ett fattigt och oordentligt hem började gå i söndagskolan. Den & vänliga lärarinnan tillsade honom dock först att tvätta sitt ansigte, hvilket var nedsotadt och smutsigt. Derefter kammade hon sjelf hans hår och knöt en ren halsduk omkring hans hals. Då Olle gick hem sågo grannarne undrande på honom, och en af dem yttrade: »Den der ser ut som grannes Olle, men det kan ej vara han, ty han är så ren». Gossen fortsatte emellertid sin väg, och då han inträdde i det usla hemmet kunde modren icke undgå att märka hans rena ansigte och glada blick. Dervid kom hon ihåg, att hon sjelf. var både otvättad och okammad och gick genast bort att tvätta sig, samt sökte reda på en gammal kam, hvilken blott allt för sällan varit i bruk. Karin och Greta, Olles båda små systrar, blefvo ock tvättade och fingo derigenom ett helt annat utseende. När fadren efter en stund kom hem och såg hustru och barn »:så rena, skämdes han att vara sämre än de, och gick också, tvert emot sin vana, bort och tvättade sig. Dagen derpå tyckte modren att rummet såg allt för mörkt och dystert ut, fönstren voro så öfverhöljda af smuts, att knappt en solstråle kunde tränga igenom dem. Med nyväckt lust att få det litet trefligare omkring sig köpte hon för ett par öre såpa, hemtade en skål vatten vid brunnen och började med en trasa gnida fönsterrutorna och detta med den lyckliga påföljd, att en bred ljusstråle med ens strömmade in i rummet.
Men detta ljus upptäckte blott ännu flera mörka punkter och snart låg husmodren på golfvet och skurade med all kraft de gamla tiljorna. Spisen hvitlimmades, ett par slitna gardiner framdrogos ur den gamla kistan vid dörren, de värsta hålen stoppades och gardinerna sattes upp. Det blef ett städande och putsande i alla vrår och vinklar, de små flickorna blefvo ifriga att få hjelpa till, och snart hade det fattiga hemmet fått ett helt nytt utseende. Fadren kände sig lyckligare än hvad han på länge gjort, då han kom hem vid middagen, och i stället för att på qvällen gå bort till krogen, stannade han hemma och började vänligt samtala med de sina.
»Pappa», sade Olle, »vill du icke hjelpa mig att få rätt på mitt minnesspråk till nästa söndag; jag kan icke hitta det i din gamla bibel, men det handlar om huru Herren Jesus lofvar ro åt alla, som komma till Honom och äro betungade?»
Och härmed lade Olle bibeln i fadrens knä, och denne började bläddra igenom de gulnade bladen. Det gafs en tid, då han icke var så främmande för dem som nu. Längesedan förgätna barndomsminnen vaknade åter, och då han ändtligen fann lille Olles minnesspråk i sista versarne af Matth. 11:te kapitel, och högt läste Herrens Jesu dyrbara inbjudning: »Kommen till mig, I alle, som arbeten och ären betungade, och jag vill vederqvicka eder, tagen på eder mitt ok och lären af mig, ty jag är mild och ödmjuk af hjertat; och I skolen finna ro till edra själar», smälte isskorpan kring hans hjerta och han brast i häftig gråt. »Herre, jag vill komma», snyftade han, »jag är betungad af ett helt lifs synder — tag emot mig sådan jag är, och tag min maka och min lille Olle och mina små flickor med», — Och denna stund blef vändpunkten i den fattige arbetarens lif, och änglarne omkring Guds thron gladde sig att se en syndare vända åter och bättra sig.
Vår tafla visar oss det fattiga hemmet några månader sednare, under det att modren är sysselsatt med att tvätta och alla barnen snygga och rena hålla på att af långa videgrenar fläta korgar, hvilka de sälja på torget för att också i sin mån bidraga till husets bestånd och vara nyttiga.
Källa: Internet Archive ·