Sida 20
Vårregnet.
SM vårregnet strömmar från himmelen ner Och lif åt de domnade växterna ger, | Violer och sippor ju ren stå i knopp
Och krokus och oxlägg slå ögonen opp.
Och bäcken är löst ur sitt isband och glad Han nu mellan tufvorna ilar åstad Mot hafvet, mot hafvet, det vida, det blå:
Hur fjerran det syns, är det målet ändå!
Och snart komma fåglarne, en efter ann | Och bygga små nästena tält vid hvarann, Och sjunga så vackert i vårsolens glans,
Och lammen på ängen begynna sin dans.
Vi vilja ock fröjdas och sjunga, om än Vi träffas af skuren, ej skadar oss den, I förstugan skaka vi dropparne af
Och tacka vår Gud, att ett vårregn Han gaf!
— ee — —
Källa: Internet Archive ·