Sida 22
Den tystnade sångaren.
Ö Go. fm mamma, se hvad jag hittat i skogen derborta under hasselbuskarne», AV ropade lilla Elin med häpen uppsyn. »Det är en riktig liten fågel med 7 vingar och näbb, men han sjunger inte, och inte heller vill han flyga, och se, han har en snara om foten, hvilken är så hårdt åtdragen, att jag icke kan lösa upp den. Kanske är det den, som gör, att fågeln inte sjunger, mamma.»
Modren lutade sig ned, betraktade ett ögonblick den lilla fågeln och sade derefter med sorgsen röst: »Elin, mitt barn, den lille sångaren skall aldrig sjunga mer — han är död. Någon elak gosse har lagt ut en snara för honom, han har fastnat deri och förgäfves sökt att komma lös. Se blott huru djupt snaran skurit in i hans lilla ben, under det han helt säkert flaxat med vingarne för att bli lös igen. O, det är illa att handla så emot en af Guds små skapade varelser.»
Elin började gråta och strök med handen den döda fågeln, samt kysste och klappade honom, som hade hon på detta sätt velat återkalla honom till lif. »Jag kan icke tro att Gustaf varit skuld till den lille fågelns död», snyftade hon.
»Nej, Elin, jag är viss att Gustaf icke lägger ut snaror för de små snälla fåglarne», återtog modren tröstande. Gustaf var Elins käre vän och lekkamrat.
»En gosse, som är lydig mot sina föräldrar, och dertill gerna hör hvad Herren i sitt ord säger, kan icke vara elak mot djuren, vare sig de små eller de stora», fortfor modren. »Gustaf har många gånger läst i sin bibel de sköna orden af Herrens Jesu egen mun: Sen uppå fåglarne under himmelen” — samt tillägget, ”att icke en af dem faller till jorden Guds vilje förutan” — och då kan du vara säker, att han icke skulle haft mod att förrädiskt lägga ut snaran för en af dessa Guds små fåglar.»
Måtte alla gossar besinna huru orätt och syndigt det är att blott för sitt eget nöje tillfoga en annan skapad varelse lidande och smärta. Det barn, som börjar med att utöfva grymhet mot djuren, slutar ofta med att blifva grym och obarmhertig mot sina medmenniskor.
Källa: Internet Archive ·