Sida 8
Morfars solsken.
Ynna — morfars lilla solsken,
23 Log och lekte dagen lång, Och i kapp med lärkans qvitter Hördes ofta lillans sång. Dockan sjelf fick stundom hvila Medan Anna, yr och glad, Flög till muntert »Kurra gömma» Som en hvirfvelvind åstad.
Modersögat ömt och troget
Följde hvarje litet språng, Räddande från fall och stötar Liten älskling mången gång.
Och när qvällen kom, och morfars Lilla solsken »gått i skog»,
Stod den gamle än vid bädden, Men nu var det han, som log.
»Gode Gud, bevara Anna», Bad han tyst på barnavis, »Och låt henne en gång blomma Som en ros i paradis.
Låt oss båda — jag och lillan, Hvila trygga i din famn,
Och som dina barn på jorden Ljufligt vittna om ditt namn!»
Källa: Internet Archive ·