Sida 26
26
man önskar veta, om icke det i slutet befintliga alfabetiska sakregistret härutinnan lemnade en säker vägledning.
Boken är till sitt yttre prydlig och lätt transportabel.
Korrespondens frän Pojo.
Allestädes der enighet i det rätta visar sig, är det en glädjande företeelse. Insändaren, som icke har förmanen att tillhöra någon af Pojo och Ténala församlingar, har i denna socken varit vittne till en händelse, som gjorde den dag, på hvilken den egde rum, till en verklig högtidsdag. Den 17 Sept. valde ofvannämnde tingslags allmoge vid urtima ting till elektor vid valet af utskottsledamot för Nylands län nämndemannen Sjöblom från Ténala, som blef utsedd alt föra de begge socknarnes talan. Valet var fullkomligt enhälligt, så tillvida som endast en enda röst, Sjöbloms egen, tillföll en annan. De väljande hade mycket noga utstakat gränsorna för elektorns verksamhet, på det intet misstag måtte kunna ske, på det bestämdaste uttalat sin åsigt om utskottet och dess befogenhet, samt uttryckt sin lifliga längtan efter riksdagens snara sammankallande.
Sådana stunder upplefva det sannas och rättas vänner icke ofla — det var en hedersdag för Pojo och Ténala socknar. Måtte valen öfver hela vårt land försiggå med lika enighet och klokhet. Då skall fosterlandet icke behöfva blygas för sina söner!
(Insändt.)
Hvilken vigt bör i Finland antagas för myntet?
Uti N:o 36 och 37 af Papperslyktan samt N:o 100 af Helsingfors tidningar hafva några artiklar ingått, genom hvilka man sökt utreda det rätta förhållandet mellan vår finska myntenhet, en mark, å ena sidan, samt en fransk franc å den andra. Ur dessa artiklar framgår det öfverensstämmande resultat, att båda myntenheterna äro lika, d. ä. att de innehålla samma qvantitet fint silfver: franska gramm, hvilket resultat bestyrkes af en speciell undersökning om det rätta förhållandet af ryskt och finskt skålpund till franska gramm *). Vårt markstycke bör således innehålla gramm samt 2 marksstycket 9 gramm fint silfver. Skulle nu dessa qvantiteter fint silfver legeras med koppar enligt den öfver hela Europa allmänt antagna grunden för guld-och silfvermynt, alt en del koppar tillägges till 9 delar ädel metall, så komme vårt markstycke att väga 5 gramm och 2-marksstycket 10 gramm.
Enkelheten af dessa siffervärden och deras lämplighet att anbringas på myntens prägel är i ögonen fallande, och redan häraf draga vi den slutsats, att Finlands enda lämpliga myntvigt är en fransk gramm; ty den påpekade enkelheten uti de nyss anförda talvärdena försvinner så snart man söker uttrycka dem uti någon annan vigtsenhet, vare sig ryskt skålpund, svenskt skålpund, Kölnermark eller hvilken annan som helst, utom franska gramm.
Att den franska grammen med det första möjliga må af regeringen bestämmas såsom Finlands myntvigt, för en sådan önskan har man ännu följande ganska bindande skäl, hvilka för att ej alltför mycket anlita denna tidnings spalter, blott i största korthet må uppräknas:
*) Frän sex tillförlitliga, af hvarandra oberoende sifferuppgifter, hvars authenticittf och frihet från tryckfel blifvit noga undersökta, har jag såsom ett medeltal härledt: t ryskt skålpund = 409,51 gramm och likaså 1 svenskt skålpund = 425,02 gramm, med ett probabelt fel af ± 5 enheter på sista decimalen, hvilket fel genom dess litenhet ej vidare kan bestämmas.
Finland äger i närvarande stund ingen uttryckligen bestämd myntvigt, således ej heller någon vigts-etalon eller „likare" för metalliska myntets kontrollering å regeringens och allmänhetens sida.
En fransk gramm är i åtskilliga Europeiska staler antagen såsom vigtenhet i allmänhet, och nära nog öfver hela Europa såsom mynlvigt; begagnas äfven hos oss vid alla noggrannare kemiska och fysikaliska undersökningar och torde väl således komma att i mänga fall användas vid vårt blifvande myntverk.
Genom att i gällande förordningar samt å myntets prägel uttrycka finska myntcnhelcns silfverqvantitet medelst talet „4£ gramm fint silfver" skulle allmänna omdömet stadgas om samma myntenhets rätta förhållande till öfriga Europeiska mynt, hvilka ock äro noga afpassade till hallen af fint silfver eller guld eller den franska vigtsenheten, en gramm.
Antagandet af en gramm såsom myntvigt skulle liksom det skett i andra länder inom kort leda till samma vigtenhets allmänna införande, hvarigenom vi befriadas från vårt nuvarande såkallade vigtssyslem, denna besynnerliga och för tanken vidriga sammansättning af 6 skilda grupper af vigter, benämnda: „viktualievigt, metall- eller stapelslads-vigt, uppstads jemvigt, bergs- och hammarvigt, tackjerns-vigt samt medicinalvigt" hvartill ännu kommer myntvigten, som med något skäl kan anses vara en rysk solotnik.
Anlagandel af en gramm såsom myntvigt gjorde det naturligtvis till en nödvändighet att rätta eller så till sägandes afrunda skrot och korn af det underhaltiga silfvermyn-tet älven som kopparmyntets vigt efter den antagna vigtsenheten, hvilket onekligen vore en lämplig förberedande åtgärd till hela det metriska systemets införande i stället för vårt nuvarande föråldrade mått-, mål- och vigt-system, isynnerhet om man tillika gåfve sainleliga metalliska mynt en efter franskt längdmått lämpad diameter-storlek.
Vi hoppas slutligen för sakens skull alt man på intet håll skall kunna uppspåra någon den minsta politiska syftning uti det enkla projektet, alt antaga en universell gällande vigtsenhet såsom vigt för finska myntet.
Folkskolefrågaii.
Delta år har, kanske mera än något föregående, burit vitlne om att man i Finland icke med likgiltighet åser och emottager de åtgärder, som vidtagas i för landet vigtiga angelägenheter, äfvensom att man känner behof af att få offentligen uttala sina åsigter uti, och se mångsidigt diskuterade, de frågor som angå fosterlandets väl eller ve. Man inà väl glädjas deröfver. Det är ju endast när nationen sjelfverksamt deltager i reformerna, i framåtskridandets befordrande, som åtgärder i sådant syfte fatta rötter i nationens lif och bära frukter för framtiden.
Det kan vara öfverflödigt att söka ådagalägga, hvar och af hvem initiativet till folkskoleväsendets i landet organisation blifvit taget — saken har lyckligtvis haft sin rationella utveckling. Folkundervisningen är ej en gårdagens sak i vårt land, dess början ligger långt tillbaka i tiden; men ända till senaste decennier var dess föremål blott innanläsning och religion, rigtigare katekesen. På senare tider har en mängd skolor inrättats, hvilka åsyftade något mera, än blott en förberedelse till konfirmationen, nemligen att upplysa folket, sörja för dess bildning. Vi erhöllo sålunda de Ahlmanska och Knorringska skolorna, åtskilliga sockne-och byskolor, bruksskolor, småbarnsskolor i städerna, — men insigten i, alt detta ej var nog, hvarken hvad skolornas antal eller plan vidkommer, blef allt klarare, behofvet
Källa: Project Runeberg ·