Barometern 1861

barometern

N:0 7. Fredagen den 18 Oktober 1861.

Utkommer hvarje helgfri Fredag kl. 12. Utdelning och prenumeration sker i Helsingfors S Herrar Frenckell ft: Sons bokhandel; i Landsorten S alla Postkontor. Priset för den SterstSende tredjedelen af detta Sr är i Helsingfors 50 kop., i landsorten 64 kop. Lösa numror säljas à 4 kopek.

Öfversigt.

De utländska tidningarnes spalter hafva varit fyllda af vidlyftiga resonnemanger om betydelsen af mötet i Com-piègne mellan konungen af Preussen och kejsar Napoleon. Naturligt är alt man på olika orter har haft olika åsigter om vigten af detta sammanträffande. De flesta tyckas dock öfverensstämma deri, att man icke kan vänta några särdeles vigtiga resultater af detta möte. Enligt en version skulle ändamålet med besöket ha varit att träda en öfverenskommelse om bästa sättet att snart reglera de italienska angelägenheterna. Äfven säges det, att underhandlingar varit å bane om konungariket Italiens erkännande af Preussen. Något sådant erkännande har likvisst ännu icke ägt rum. Det enda steg Preussen hittills tagit på denna bana är att konung Frans den II icke blifver representerad vid preussiska konungens idag skeende kröning i Königsberg; men detta motverkas deraf att Victor Emanuels representant icke kommer att der uppträda såsom italienskt sändebud, utan endast såsom skickad af konungen personligen.

Något förr än sammanträffandet mellan de båda monarkerna hade den franska balfofticiella pressen, isynnerhet tidningen Constitutionel med de svartaste färger utmålat tillståndet i Genève ock förklarat detta samhälle gå sin upplösning till mötes. Den lifliga notvexling som för obetydliga tvisters skull en längre tid förut blifvit förd mellan den franska och schweitziska regeringen, kunde, jemte ofvannämnde utfall, ge anledning till den farhågan, att den kejserliga regeringen ville skaffa sig en anledning att med en coup de main sätta sig i besittning af en god strategisk position. Dessa farhågor kunde hafva ganska goda skäl för sig, då man vet hvilket vigtigt inflytande, under en förveckling mellan Frankrike och några tyska stater, Schweitz' hållning kan hafva på stridens utgång. Om dessa omständigheter sammanställas med preussiska konungens besök, så tyckes detta dock kunna gifva anledning till freds förhoppningar. Monitören förklarar nemligen att Constitutionen åsigter icke utgått från franska kabinettet.

Åtskilliga omständigheter kunna för öfrigt för närvarande bidraga att afskräcka franska regeringen från att inlåta sig i betydande strider. Ställningen i Frankrike är i många fall svår nog. Den otillräckliga skörden, som gör en större import af spanmål till en nödvändighet, har jemte åtskilliga andra omständigheter, såsom det amerikanska kriget o. s. v., förorsakat en minskning i penningeförrådet och i allmänhet en nedtryckning af den industriella verksamheten. Brödprisen stiga och arbetarne hotas på många ställen med sysslolöshet. Ännu synes väl icke dessa svårigheter ha förorsakat några politiska rörelser, men anledning att befara sådana saknas ingalunda.

Ställningen i Italien är tills vidare oförändrad. Den romerska frågan är allt lika olöst som förut. Emellertid pågår fortfarande en agitation, som söker att afvända sin-

nena från åtskilliga af kalholska religionens dogmer. Härvid skonas naturligtvis icke heller påfvens verldsliga makt. En af jesuiten pater Passaglia på latin utgifven broschyr i denna syftning liar väckt mycket uppseende, då det onekligen är ett tidens tecken att presterskapet sjelft börjar angripa sin förman påfven. Denne tyckes deremot icke i ringaste mån vara medveten om den nya tid och de nya idéer som nu inträdt. Liksom man vid Luthers uppträdande såg den påfliga stolen vidtaga den ena åtgärden efter den andra, som i klart ljus framställde dess många fel och brister, och derigenom i icke ringa mån bidrog till att under-lijelpa reformationens seger, så ser man äfven nu den helige fadren visa prof på alt ban ingenting glömt och ingenting lärt. Såsom bekant är, har en viss jäsning varit rådande i Tyrolen, derföre att den österrikiska regeringen visat sig något tolerantare än förut mot de dervarande protestanterna. En bel hop rättrogna katholiker som vändt sig till påfven, för att framställa sina bekymmer häröfver, hafva fått det hugnande svaret, att deras religiösa nit är en glädjande företeelse i denna onda tid och att den helige fadren skall göra allt hvad som står i hans makt för att taga österrikiska regeringen ur sin villfarelse.

Det länge cirkulerande ryktet om Cialdinis afgång från ståthållareposten i Neapel har nu besannat sig. Han lärer efterträdas af general Lamarmora. De orsaker, hvilka först föranledde Cialdinis afsändande till Syditalien, de der rådande oroligheterna, tyckas nu icke mera finnas till. Ett försök af en spansk carlist, Borgès, som med en trupp landstigit i Calabrien, att åter åstadkomma en resning till förmån för konung Frans, har haft den utgång, man med lätthet kunnat förutspå, idet att Borgès blifvit tillfångatagen och skjuten.

Den österrikiska kraftåtgärden i Pesth har, såsom man kunde vänta, icke förmått ändra ungerska folkets sinnesstämning. Pesther-komitatets tjenstemän lemnade man-grannt sina befattningar och något tecken till skrämsel visade sig icke. Regeringen, som insett alt effekten icke blef sådan man väntat sig, har också nu låtit trupperna i största tysthet borltåga från komitats-komiténs lokal. Till Wiener-riksrådets behandling hafva nu blifvit öfverlemnade tvenne lagförslag rörande medborgarnes skydd mot godtyckliga åtgärder. De äro båda affattade i den mest liberala anda — skada blott att de hafva föga utsigt att blifva annat än en död bokstaf.

I Amerika liar lyckan fortfarande visat sig blid mot unionisterna. General Lane har slagit en corps separatister vid Papensville. Äfven i vestra Virginien hafva de konfedererade nödgats draga sig tillbaka. Separatisterna hafva dessutom öfvergifvit sina framför Washington inneliafda positioner, hvilka blifvit besatta af unionens trupper. Bankerna i Newyork hafva ytterligare deltagit i unionslånet med femtio millioner dollars.