Sida 145
anföra några exempel på dylika fenomener, vilja vi omnämna det röda regn som den 16 och 17 november 1846 föll i sydöstra Frankrike: det var en ofantlig myckenhet af en jordartad massa, som af vinden upphemtats från Guiana i Södra Amerika och hvaraf en del (vägande 1,692,000 skålpund) föll ned i Frankrike. Vi vilja äfven omnämna mannan som samma år föll i Zaiviel *) och slutligen skola vi omnämna de talrika exempel på skyfall af gräshoppor, insekter, paddor och grodor etc, hvilka tid efter annan slå ned på någon olycklig landssträcka, sköfla den och understundom ditföra frön till sjukdomar. Men af alla dessa skyfall finnes det ej ett enda som berättigat till antagandet att de kommit från något utom jorden beläget ställe, äfven när man ej varit i stånd att leta sig till deras ursprung. "Vi hafva dessutom en alltför hög tanke om de andra verldarna, för att kunna tillskrifva dem frambringandet af så fula djur, sade en krönikeskribent, med hänsyftning på det af Paertus omtalade grodregnet; och om de äfven, i likhet med vår planet, skulle vara hugnade med dylika varelser, så hysa vi dock alltför stort förtroende till deras goda smak för att tro, det de vilja skicka dem såsom prof på deras zoologi."
För att återkomma till meteorstenarna och deras verkliga sammansättning, så tro vi att man bör känna sig tillfredsställd af de ofvan framställda resultaterna, om man besinnar att, då dessa meteorstenar äro fragmenter af utslocknade verldar, eller vulkaniska qvarlefvor, eller slutligen kosmiska småkroppar hvilka sedan sitt ursprung sväfvat i rymden, det skulle vara nästan omöjligt att der möta direkta spår af växtlighet eller animaliskt lif. Af desto större skäl skulle sjelfva qvarlefvorna af lefvande varelser högst sällan, eller rättare aldrig, på
l) Se les comptes rendus de l'Académie des sciences, t. XXIII.
Källa: Project Runeberg ·