Sida 178
skådespelet som utbreder sig utom jorden, och vi äro hugade att betrakta stjernhimmeln såsom om han delade det sakernas tillstånd som omgifver oss. Detta är en illusion som härflyter från våra sinnen, men som vi måste skingra med förståndets tillhjelp. Emedan det pä hvarje planet finnes en mörk och en upplyst halfva, emedan endast ena hälften af klotet kan på samma gång belysas af solstrålarna, så vexla dag och natt ständigt för hvarje punkt på klotet till följd af planetens rotation, och natten är följaktligen endast ett partielt fenomen, för hvilket hela det öfriga universum är helt och hållet främmande. Mörkret, ensamheten, tystnaden tillhöra endast de ställen, der vi befinna oss och gå ej vidare. Det är en jordisk tillfällighet som ej utsträcker sin skugga öfver universum. Det ofantliga med stjernor öfver-strödda himlahvalfvet är ej derföre en region af orörlighet och död. Dess orörlighet har försvunnit med den peripatetiska skolan; dess ständiga föränderlighet är bevisad genom våra dagars observationer. Allt rörer sig, allt förändras, allt strålar af lif och verksamhet. Sedt pä afstånd, omfattadt af filosofens forskande blick, hvilken abstraherar tid och rum, är universum en gigantisk samling af stjernsystem er, hvars strålande solar, praktfulla planeter, flammande kometer och alla etherns skapelser oupphörligt korsa, söka och efterträda hvarandra, af en evig rörelsekraft förda i de banor de gudomliga lagarna för dem utstakat. Lifvet, icke döden, har der sin bostad; verksamheten, icke hvilan; ljuset, icke mörkret; harmonien, icke tystnaden; de för handen varande tingens successiva förvandlingar, icke orörligheten och trögheten. Det är dit, dit framförallt man måste vända sina blickar, för att lära känna verkligheten af den lefvande skapelsen, och ej till detta sandkorn här nere dit vi blifvit förvisade.
Källa: Project Runeberg ·