Sida 9
verkligheten intaga i verldsalltet; der: gripna af den hemlighetsfulla tanken på det oändliga, känna vi oss höjda öfver de jordiska sorgerna och oemotståndligt dragna till dessa omätliga, for våra svaga sinnen otillgängliga regioner. Försjunkna i obestämda drömmar, betrakta vi dessa gnistrande perlor, som genombryta himlahvalfvets vemodiga dunkel, och skåda dessa irrande kometer, hvilka tid efter annan plöja etherns rymder, och, följande dem genom det gränslösa rummet, irra vi från stjerna till stjerna genom himlarnas djup. Men denna känsla, som hos oss frammanas af detta naturens herrligaste skådespel, förvandlas snart till en oförklarlig känsla af vemod, emedan vi tro oss vara främmande för dessa verldar, der en synbar ödslighet råder, och hvilka ej kunna hos oss framkalla samma intryck som jordelifvet, vid hvilket vi äro fästade, hos oss föder. De uppväcka en tanke på det oändliga, hvilken på samma gång är en källa till vemod och ren njutning; de sväfva deruppe såsom väsenden, hvilka under tystnad afbida och långt ifrån oss tillryggalägga sitt lifs okända kretslopp. De draga, likasom allt hemlighetsfullt, våra tankar till sig, men gömma nyckeln till sin oförklarliga gåta. Ringa åskådare af ett så stort och hemlighetsfullt universum, känna vi inom oss ett behof att befolka dessa glober, till utseendet bortglömda af lifvet, och på deras evigt öde och tysta stränder söka vi blickar som besvara våra egna. På samma sätt undersökte en djerf navigatör länge i drömmen oceanens öken, sökande det land som blifvit honom uppenbaradt, genomträngande med sin örnblick de omätligaste afstånd, och djerft öfverhoppande den kända verldens gränser, för att slutligen landa på den nya verldens slätter, hvilka legat der sedan årtusenden tillbaka. Hans dröm blef förverkligad. Måtte äfven vår befrias ifrån den
Källa: Project Runeberg ·