Sida 248
domens förfall; och vi veta tyvärr, att en tid skall komma, då denna verldens praktfulla hufvudstad, der vi i dag lysa i våra arbetens storartade verksamhet; då detta vetenskapernas tempel, der snillet verkställer sina eröfringar; då detta frihetens fält, der menniskan lär sig känna sina rättigheter och att använda sin individuela förmåga till allas gagn, en dag skall hafva försvunnit med all sin storartade prakt; att Seinen sorgsen skall slingra sig fram under pilträdens skugga genom tysta och ensliga slätten; och att den resande, underrättad om vår förgångna historia, endast här och der skall anträffa några ruiner af byggnader, hvilka skola sticka upp såsom benen ur mullen, några pelares brutna kapiteler, enda qvarlefvan af en förgången tids under. Civilisationen skall åt sig hafva utvalt ett annat fädernesland, och under sin djupa sömn skall Frankrike långt ifrån höra vérldsbullret och stormarna som öfvergå menskligheten, drömmande om sin äras förgångna dagar och måhända, om dagarna för dess veklighet och förslappande lyx, orsakerna till dess fall och död. — Sådan är historien om Babylon med dess i luften sväfvande trädgårdar, om Thebe med dess sju murar, om Ekbatana, Alexanders graf, om Ninive, der Jona profeterade, om Kartago, Roms rival; Rom, för två tusen år sedan verldens medelpunkt, under Leo X kristendomens fackla, sitter nu dystert vid stränderna af Tibern, som sedan länge begrafvit ett lysande tidehvarfs gamla troféer.
Ja, i likhet med hvarje individ, har menskligheten gränser satta för sitt fullkomlighetssträfvande, gränser, hvilka, såsom vi skola hoppas, ännu ligga långt borta, men hvilka ej kunna öfverskridas, och hvilka, sedan de en gång blifvit uppnådda, utvisa tillbakagåendets första period. Om än menniskans förmåga och kraft att beherrska jorden synas vara obegränsade, så är ej förhållandet detsamma med elementerna för hennes fullkomlighetssträfvande, ty de äro
På sidan nämns Leo X
Källa: Project Runeberg · ·




