Sergels konst

i offentliga föredrag som tryckta skrifter och kanske icke minst samtalsvis inom den krets af konstnärer, som samlades i hans gästfria hus vid Via Vittoria. När Sergel kom till Rom, var visserligen Mengs frånvarande i Spanien, men han återkom i februari 1771 och stod den 21 april på Kapitolium såsom konstnärernas Principe vid den högtidliga prisutdelningen till S. Luca-akademiens lärjungar. Tilldragelsen firades med en sonett af äfventyraren Casanova, som tillfälligtvis var i Rom och deltog i den lysande festen utklädd till arkadisk herde. Mengs’ förnämsta uppdrag i Rom vid denna tid var utsmyckningen af det nya antikmuséet i Vatikanen. I slutet af 17 7 2 hade han med Unter-pergers hjälp fullbordat sin allegori öfver historien i Stanza dei Papiri. Redan nästa år lämnade han emellertid Rom för att icke återkomma förrän 1777. Nu var han svårt sjuk, men hade dock krafter nog att fullborda sin målning Persevs och Andro-meda, som under några veckor förevisades i hans atelier för en sådan mängd af åskådare, att huset blef förvandladt till en teater. Sannolikt beror det på inverkan från detta håll, att samma motiv behandlas i några af Sergels teckningar. Den 29 juni 1779, under Peter-Pauls-festen, slutade den endast 51-årige mannen sin ärorika lefnad. De romerska konstnärerna förlorade i honom sin erkände ledare, den man som mer än nåsfon annan ansågs representera den goda smaken och som säkert haft större inflytande på sina yrkesbröder än någon teoretiker. Till frågan om hvad hans läror kunnat betyda för Sergel skola vi återkomma i kapitlet om Sergels konståskådning; tills vidare må det blott nämnas, att detta inflytande kunnat vara betydligt större, ifall icke Mengs varit så länge borta från Rom.

Vatikanen. Vatikanen.