Sida xxviii
16
såväl i kyrkligt som i socialt hänseende uti ett fullkomligt upplösningstillstånd. Ryska öfverbefälet hade väl år 1717 anmodat prosten i Somero Jakob Ritz att organisera ett interimskonsistorium i Åbo och derjemte utöfva uppsigt samt behandla kyrkliga ärender äfven från Wiborgs stift, men hvad kunde denna auktoritet under de oroliga tiderna uträtta. Landtrådet och lagmannen Berndt Joh. von Tiesenhausen tillsatte derföre i samråd med prosten Ritz en så kallad konsistorialrätt i Borgå år 1718 och förordnade prosten i Perno Peter Serlachius till ordförande deri. Denna instans befattade sig dock icke med andra församlingar än de som lågo i Nyland och den del af Tavastland, som hörde till Wiborgs stift 1).
Kort efter Nystadska fredens afslutande, utnämndes theologie professorn i Åbo Johan Gezelius den 18 okt. 1721 till biskop i Borgå, dit han anlände i mars 1722. Frågan om biskopssätets förläggande till Borgå afgjordes formligen först året derpå genom kongl. resolution och förklaring af 30 sept. 1723 på presterskapets petition, att , biskopssätet och gymnasium skulle anläggas i Borgå stad", i hvars grannskap då ock , Strömsbergs kongsgård indelades till biskopsstolen". Nödig lokal hann likväl icke genast inredas i Borgå, hvarföre konsistorii sessioner fortfarande höllos i biskopsstugan på Serlachii egendom, Särkilaks gård, i Perno soken till år 1724, då konsistorium första gången sammanträdde i Borgå den 24 september.
I den till Ryssland afträdda delen af Wiborgs län förblef kyrkostyrelsen en tid bortåt oreglerad. Väl hade generalsuperintendenten i Riga Heinrich Bruiningk redan 2 juni 1714 anmodat pastorn i Wiborg Magnus Alopmeus, hvilken sedan år 1710 examinerat och ordinerat prester, att fortfara dermed samt att vårda sig om församlingarne på den orten; men efter Alopsei år 1716 timade död tyckes ingen varit anmodad att direkte taga befattning med den
!) Om konsistorialrälten i Perno se Finlands minnesvärda män I. 110 117.
PA
Källa: Internet Archive ·