Sida 168
168 PIELISJÄRVI.
tiga idkande samt noga iakttagande af dess utslag hos sig och den ortens invånare funnit, att åkerbruket uti Karelen i gemen har af naturen den svagaste grund mest i hela Sveriges. rike, har Stenius föresatt sig, att vid nästskeende riksdag i underdånighet föredraga hans kongl. maj:t och riksens ständer åtminstone någon del af de omständigheter, som torde tjena till bemälde skattläggningsverks förkortande, med den säkerhet derhos, att kammarverket, i anseende till ordinarie utgifter ej blefve underkastadt några förändringar, hvilka det med höga kronans må
ovisshet om sina inkomster af jordbruk i alla tider gjort besvärligt. Men emedan sådant svårligen låte sig göra med mindre han i egen person skulle anmäla sina
fördenskull och i anseende till allt, hvyad:han: det allmänna och särdeles sin embetsort skaldig är, har han fattat det uppsåt att resa till nästa riksdag. Han anhöll således om konsist. tillstånd dertill och bad derjemte konsist. anmäla honom hos presterskapet i stiftet, att till sagde göromåls desto bättre befordrande adjungera honom biskopen, under hvilkens ålderdom och ofta timande opassligheter han ville sköta stiftets hellst enskilta angelägenheter i all uppriktighet efter sina bästa krafter och utan minsta erkänsla.: Men skulle biskopen, i anseende till sin ålderdom och opasslighet undandraga sig riksdagsresan — hvilket ock inträffade — och stiftets presterskap i den händelsen komme att, såsom billigt vore, falla på någon af kons. ledamöter, blefve Stenius såsom dess adjungent onödig. Fördenskull bad Stenius konsist. föreslå stiftets presterskap, att utom; en af konsistorialerne affärda till riksdagen någon annan af sina medbröder och dertill utse Stenius, på det han, antagen i ståndet, desto bättre kunde till: rikets gagn sköta karelska hushållningens angelägenheter. Konsist. ansåg sig ej böra vara kyrkoh. Stenius hinderlig uti dess tillämnade resa till riksdagen, der hans närvaro vid öfverläggningarne om karelska landskapets tillämnade refning och skattläggning, efter hans föregifvande var så nödvändig, men konsist. kunde ej villfara honom uti dess åstundan att varda
Källa: Internet Archive ·