Sida 140
källare, hvari rustkammaren var, låg under trädgården, och det var ganska möjligt att denna källare endast genom' en mur skildes -från en annan, hvilken ginge under samma trädgård och på något sätt vore förenad med den grundval, på hvilken det bebodda huset stod.
I detta hus bodde, som vi redan känna, äfven en annan person, nämligen en prest, lika litet spökrädd som Armand Cambon.
Cambon fortfor att lyssna, och han stärktes fullkomligen i sin tro, att ljudet kom från hamrandet af metall, i
Efter en stund upphörde detta ljud, hvarpå följde några minuters tystnad.
Cambon bibehöll icke desto mindre sin lyssnande ställning. Efter några minuters förlopp tyckte sig Cambon höra ett annat ljud, liknande det som en jerndörr förorsakar, när den upplåses, gnisslar på rostade gångjern och sedan till-slutes. Derefter blef det tyst.
Cambon dröjde qvar med örat intill väggen en god qvarts timme, men allt förblef tyst.
»Skulle den, som nyss varit der, gått sin väg?» frågade sig Armand; »var det ljud, jag sist hörde, verkligen af en jerndörr, som min hemlighetsfulle granne öppnat och igenlåst efter sig?»
Ytterligare en qvart stod Cambon qvar vid muren, men ingenting vidare hördes derifrån.
Ofvertygad således att ingen lefvande varelse för närvarande funnes i hans grannskap, tog han sig nu till att noga undersöka sjelfva väggen för att se, huruvida de begge hvarandra så närbelägna källrarne hade någon gemensam dörr eller lucka. Krypande på händer och fötter letade han utefter väggen, icke lemnande någon fläck deraf ovidrörd.
Döm då om hans förvåning, när han på muren tätt invid marken upptäcker en rigel, alldeles lik den, som fanns på den lucka, genom hvilken han inkommit i rustkammaren från den lägre källaren derutanför.
Cambon stiger upp, skyndar till vapensamlingen och väljer sig derutur ett par små pistoler och en lång dolk. Pistolerna stoppar han på sig, men dolken begagnar han till att skrapa undan den jord, som hindrar rigeln att löpa. Snart är hindret undanröjdt, och nu fattar Cambon med begge händerna i det jernbleck, hvaruti rigeln sitter, ty det
Källa: Project Runeberg ·