Sida 144
Hvad som derndst väckte Cambons uppmärksamhet var, att åtskilliga pjeser, oaktadt det kostbara arbete som på dem blifvit nedlagdt, voro på ett högst skonslöst sätt hopklämda eller hopslagna, hvaraf man skulle kunna sluta till, att metallens värde egentligen var det som låg dess egare om hjertat. Cambon kunde ej tillbakahålla en suck vid åsynen af den förstöring, som gått öfver så mycket vackert i uppfinning och så mycken möda i arbete.
Men ögonblicket var icke rätt lämpligt för sorgliga betraktelser öfver sättet att behandla konstarbeten i guld och silfver.
Det är klart att Cambon först och främst önskade svar på dessa frågor: hvem är den lycklige egaren till allt detta guld och silfver, och hvarför har han burit det ned i källaren, samt slutligen, hvarför vill han smälta ned alltsammans?
Det är en tjuf, var Cambons första svar, en tjuf som stulit på flere ställen och sammanfört allt sitt tjufgods hit för att smälta ned det samt derefter under hand af-yttra det.
Men, blef hans andra svar, det kan också vara någon eller några, som, af fruktan för en stundande revolution, gömt sin egendom i källaren, såsom man i äldre tider brukat göra, och man vill smälta ned den för att lättare kunna dölja eller medföra den.
Begge dessa fall voro lika möjliga.
Men, i detta senare fall, hvem var egaren? Eller ifall egaren till så mycket guld och silfver ej sjelf ville synas — hvilket var troligt — hvem var kommissionären?
Husen i grannskapet voro mycket anspråkslösa och några af dem, efter hvad bekant är, så illa beryktade, till följd af den der spökhistorien, att ingen ens hyresfritt ville bebo dem. Det var således knappast rimligt, att någon af de olyckliga hyresvärdarne kunde för egen räkning inne-hafva så mycket guld och silfver. Således var någon af dem blott kommissionär.
Men kommissionär kunde endast den vara, som förfogade öfver det hus, till hvilket källaren hörde, och hvad kunde väl detta vara för ett hus?
Det fanns ingen närmare egendom än den hvaruti presten ensam bodde, hvartill kom, att källaren, som hvälfde sig under trädgården, hade riktningen mot samma hus. Det
Sonen of Söder och Nord. I. 10
Källa: Project Runeberg ·