Sida 173
»Den der damen i Jardm des Plantes sysselsatte er då så mycket? . . . Hon var då mycket förtjusande den der damen?»
»Visserligen var bon förtjusande, men ...»
»Hon var också icke maskerad som jag,» inföll den sköna skrattande.
Det är obegripligt, med hvilken lätthet en kvinna kan öfverhoppa det vida svalget mellan vreden och mildheten, mellan sorgen och glädjen.
»Det var icke det jag ville säga,» yttrade sonen af norden, »det var minst på hennes skönhet jag tänkte, när jag, i den öfvertygelsen att hon skrifvit biljetten, gick för att träffa henne.»
»Hvarpå tänkte ni då?» frågade damen, hejdande sin munterhet, ty återigen led skönheten ett nederlag.
»Jag tänkte begagna tillfället för att varna henne ...»
»För bvad?»
»För en stor fara, som sväfvar öfver hennes hufvud.»
Källa: Project Runeberg ·