Sida 210
är man, fri från många af de fördomar, som så mycket bidraga till tvång, vantrefnad och krångel annorstädes.
Hvita Björnen fortsatte sin vandring till dess han stannade framför ett likörställe, mycket bekant i Paris under namnet Silfverdisken, hvilket en resande icke gerna underlåter att åtminstone en gång besöka.
Detta likörställe öppnades för omkring tjugu år sedan, men med en anspråkslös disk af trä, hvarpå endast serverades plommonlikörer för två sous glaset. Efter tvänne års förlopp lemnade samma disk rum för en af tenn, hvilket slags disk är det vanliga på dylika ställen. Men det dröjde icke många år förr än tenndisken i sin ordning måste maka sig undan för en ny af silfver, tack vare två-souslikörerna. Sakkännare uppskatta dess värde till 15,000 francs. Men denna dyrbara disk, i hvilken icke blott madame Moreau, egarinnan, kan spegla sina sköna svarta ögon, utan äfven hvarje kund, som önskar veta hur han ser ut när han super plommonlikör, denna disk, säga vi, är icke ett pråligt lock på en medelmåttig kassakista, ty denna anses äfven af sakkännare vara värd minst 400,000 francs, prisad vare samma tvåsouslikörer. Må ingen derför tro, att likörerna äro underhaltiga. När man säger den vackra madame Moreau att hennes likörer, liksom hennes ögon, äro oöfverträffliga, så synes hon ingalunda öfverraskad deraf, ty hon känner de enas värde likaväl som de andras. Det är ej en vanlig artighet, utan rena sanningen, och som madame Moreau anser det vara hvarje menniskas pligt att tala sanning, så har hennes vackra mun icke något belönande småleende för den, som egnar hennes ögon och hennes likörer sin hyllning. Madame Moreau har som barn speglat sig i silfverdisken, ty det var hennes numera aflidna moder som lät gjuta den; men innan sin död skulle hon säkert, om hon det ville, kunna spegla sig i en af guld, utan att behöfva resa till Californien, utan att behöfva göra annat än utminutera sina tvåsouslikörer.
Sådan ryktbarhet hafva dessa likörer, och silfverdisken har naturligtvis mångdubblat den. Dock måste medgifvas, att madame Moreau icke bygger hela sitt förtroende på silfverdisken.
»Er silfverdisk är ju den enda i Paris?» frågade henne en gång författaren.
»Ja, monsieur,» svarade madame Moreau.
Källa: Project Runeberg ·