Sida 310
det goda förhållande, som hitintills varit rådande oss emellan och hvilket, jag hoppas det, äfven framgent skall fortfara ... Adelaide är blott ett barn, och derför måste ni förlåta henne.»
»Jag har förlåtit henne,» svarade hertigen; »men hennes misstroende, om också blott af ett ögonblicks varaktighet, har likväl för evigt slitit alla ömmare band emellan oss.»
»Och våra fiender skola således triumfera!» ropade bankiren med mycken häftighet; »aldrig, aldrig!»
»Ännu har jag i min hand detta papper,» fortfor hertigen med samma lugn; »jag skulle kunna förstöra det och derigenom tillintetgöra det enda beviset på min förmenta brottslighet. . . Men jag skall icke förstöra det. . . Tag det, monsieur Géronniére ... Ni kan nu när som helst börja sak mot mig,» tillade han med ett leende värdigt oskulden.
Bankiren, som mottagit biljetten, sönderref den och kastade bitarne på golfvet.
»Olycklige! Hvad gör ni!» ropade hertigen, plockande upp de på golfvet kringströdda bitarne; »ni har beröfvat oss det enda medlet att upptäcka, öfverbevisa och bestraffa den skurk, som förfalskat min stil, mitt namn!»
»Och ni kunde verkligen tro,» sade bankiren, »att jag skulle gifva offentlighet åt denna skandal... Ni inser då ej att våra fiender, det första denna händelse blefve offentliggjord, skulle kasta sig öfver den och gifva deråt en tydning förenlig med deras onda afsigter?. . . Slagne vid första anfallet, skulle de hämnas genom ett nytt.»
»Ni har ryckt en stor förbrytare undan lagens arm, monsieur Géronniére,» sade hertigen; »men ni skall ej rycka honom undan min . . . Min värja skall finna honom, om han också dolt sig i afgrunden!»
»Ni, hertig de Beaudreuil, fläcka er värja med en uslings blod!» väsnades bankiren; »jag skall aldrig tillåta det... Kom, Adelaide!» fortfor han, tagande sin brorsdotter vid handen, »kom! Bed hertigen om tillgift för ditt oförstånd, och han skall glömma detta obehagliga uppträde, jag är säker derom 1 . . . Jag vill hellre uppoffra halfva min förmögenhet än tillåta denna händelse utöfva något inflytande på våra planer för gemensam lycka . . . Ingenting i verlden skall hindra mig från att i morgon, såsom bestämdt var, följa er begge till mairen och ifrån mairen till Madelcine-kyrkan.»
Källa: Project Runeberg ·