Sida 313
År 1792 störtades denna stod, i hvars ställe restes en bild af Friheten, och platsen fick namnet: »Place de la Révolution». Bredvid denna bild stäldes en figur, lika litet passande för frihetens bild som de fyra dygderna för Ludvig XV:s. Denna figur var guillotinen. Men långt ifrån att iakttaga dygdernas betydelsefulla tystnad, talade den med blodig tunga dagligen under loppet af mer än tvänne år, och dess hemska stämma ljöd genom den bestörta verlden, kallande till sig icke blott dem, för hvilkas hufvud den restes, utan äfven dem, af hvilka den blifvit rest.
Och det sorgliga tåget af mer än ett tusen fem hundra offer kom, bland hvilka Ludvig XVI och Fabre d’Eglantine, Marie Antoinette och Danton, madame Roland och Philippe Egalité, madame Elisabeth och Barnave, Charlotte Corday och Robespierre med flere, alla varande eller anseende sig vara martyrer för den tro, hvartili de bekänt sig, alla också med martyrens öförskräckthet och lugn skådande upp mot det förfärliga jernet samt döende med oskulden eller föraktets leende på sina läppar.
Efter restaurationen återfick platsen sitt första namn: Place Louis XV, hvilket invigdes medelst en försoningsfest, anbefald af bourbonerna. Festen var en af de mest lysande i Paris, rik på underdåniga tal, doftande kransar och brinnande lampor. Fontänerna kastade strålar af vin. Men ångerns tårar, försoningens skönaste vittnesbörd, kunde icke förmärkas hos ett folk, som såg i denna fest blott ett van-mäktigt försök att häda den stora revolution, som likväl brutit dess bojor.
År 1830, efter bourbonernas aflägsnande, erhöll platsen namnet Place de la Concorde, hvilket den jemväl burit i Napoleons dagar. La Concorde är ett betydelsefullt namn, som nog pryder en offentlig plats; men utöfvar det ingen trollmakt på det folk, som besöker den, så betyder det litet. Derom hade hvem som helst kunnat öfvertyga sig, som varit närvarande på Place de la Concorde den 28 december 1847, samma dag kamrarne öppnades.
Platsen var öfverfyld af folk, militärer och civile. De förre voro uppstälda på tvänne linier ända från deputerade kammarens palats till Tuilerierna. Mot dessa linier bröt sig den böljande massan af civile som floden mot kajerna. Tre fjerdedelar af denna folkmassa bestod af arbetare, men arbetare utan arbete, utan bröd. Sådant folk ser icke gerna med
Källa: Project Runeberg ·