Sida 42
Den unga damen rodnade, men ingen skugga öfver hennes purpurmun röjde nägot förnämt förakt för den half-qvädna visan. Hur skulle man också kunna förakta en visa, som af blygsamhet icke sjunges ut, men hvars melodi man så väl känner I
Ett ögonblicks tystnad följde emellertid, hvarunder femfrancstycket utbyttes mot de fem messingskedjorna. Den unga damen hade följt riktningen af köpmannens finger, när han utvisade de flickor i ringen, som han ansåg hugade att emottaga kedjorna. Utan att vidare fundera på saken gick hon fram till de öfverraskade arbetardöttrarna och delade ut de fyra klenoderna, låtande på samma gång, ehuru omärkligt för alla andra, ett guldmynt medfölja hvarje kedja; men den femte gömde hon i den lilla guldbroderade korgen, som hängde vid hennes arm.
De som fingo kedjorna blefvo icke litet lyckliga, ty messingskedjor äro ändå i alla fall en rätt vacker prydnad, helst när dermed följer tillräckligt guld att förgylla dem med. De fattade den sköna gifvarinnans begge händer och kysste dem. En af dem, modigare och raskare än de andra, ropade:
»Mademoiselle, unna oss den lyckan att veta ert namn, att vi må kunna nämna det i våra böner 1»
»Adelaide,» svarade utan vidare betänkande den unga damen.
»Hvilken obetänksamhet!» utbrast riddaren, som följt henne hack i häl, »hvilken oförlåtlig dårskap att så der midt på gatan utkasta sitt namn ... utkasta det åt sådana der!»
Den som i denna stund var obetänksam och oförlåtligt dåraktig, det var riddaren af hederslegionen. Sådana saker kan man tänka, om man så vill, men man aktar sig för att säga dem, i synnerhet om man är i Frankrike ... i Paris.
Följden uteblef också icke.
»Sådana derl» upprepade en »garnin» af det slaget, som, härdadt vid emöternas chocker och kanonmynningens kartescher, icke fruktar några barska ord från en heders-legionsriddares mun.
»Mille tonnenes D röt en kolbärare, läggande sina grofva svarta händer på riddarens skuldror.
»Vill man öfveifalla mig midt på gatan!» ropade riddaren, stretande emot; »finnes det ingen polis? . . . Hör hit, någon!... Släpp mig, släpp mig, fördömda pack!»
Källa: Project Runeberg ·