Sida 44
I ett ögonblick var riddaren skild från sin följeslagerska och omgifven af en mängd vilda figurer, som öfverskreko hvarandra, hårdare och hårdare omslutande sitt offer.
Allt detta följde på hvartannat vida hastigare än vi hunnit nedskrifva det.
Den unga damen stod blek som den verkliga Psyches bild och lika orörlig, förstelnad som den. Omkring henne och liksom för att beskydda henne stodo de fyra flickorna, som nyss rönt så stort bevis af hennes vänlighet. Men hufvudfiguren i gruppen tänkte i denna stund endast på den fara som hotade en annan, och hennes bönfallande blick sökte mannen med messingskedjorna, liksom hon haft rättighet att vinna hans deltagande.
Denna blick sökte ej förgäfves, ty snabb som pilen, som tanken, kastade sig Armand Cambon in i folkhopen liksom man kastar sig i vågen för att rädda en drunknande. Snart hade hans starka armar undanvräkt de våldsammaste; snart stod han öga mot öga framför den olycklige riddaren, hvilken han ögonblickligen trängde sig närmare intill och upplyfte. Derefter närmade han sig jernstaketet kring Julikolonnen. Folkhopen upphörde med sitt anfall och lät Cambon obe-hindradt passera i den fromma öfvertygelsen, att den hederlige Armand Cambon omöjligen kunde hafva någon annan afsigt än att spetsa den förhatlige aristokraten på de lansar, hvaraf staketet bildades, ett infall så nytt och, med afseende å staketets egenskap af hedersvakt kring frihetshjeltarnes grafvård, så pikant, att det ovilkorligen måste framkalla det mest enhälliga och stormande bifall.
Armand Cambon var mer än ordets Ledru Rollin, Armand Cambon var handlingens Robespierre, och Gud vete icke allt hvad den hederlige Armand Cambon i denna stund var.
Cambon gjorde så till vida skäl för jemförelsen, som han, i likhet med Robespierre, sköt öfver målet. Det vill säga: i stället för att, såsom det goda folket väntade, träda riddaren på de uppskjutande lansspetsarna, lyfte han honom öfver dem och stälde honom derefter inom staketet, hvilket, sedan dess port ögonblickligen blifvit af den innanför posterade vaktkarlen tillsluten, sålunda, tvärtemot allas uträkning, blef ett försvar för den, hvars undergång och död det skulle blifva.
Källa: Project Runeberg ·