Sida 65
»Armand lille!» ropade jätten till den unge arbetaren; »hvad går åt dig i dag, efter du hvarken ser eller hör? . . . Har någon grisett i S:t-Antoine förvridit hjernan på dig, eller har hon flugit ifrån dig i någon vicomtes kabriolet?»
Det är visst värdt att tala om S:t-Antoine med den, som endast tänker på S:t-Honoré! Också teg Armand som ett godt barn.
»Eller har du ingenting annat än dina läppar att bita i, stackars gosse?» frågade Hvita Björnen, framräckande en bred hand, full med stekta, rykande kastanjer.
Stekta kastanjer äro ett af det lägre parisfolkets läckrare födoämnen. Också finnes det knappt något hus
inom folkqvarteren, i hvars port man ej upptäcker en liten flyttbar stekugn, på hvars blecklock kastanjer oupphörligen stekas till de förbigåendes beqvämlighet.
»Tack, Simon! Jag är icke hungrig,» svarade Armand, vänligt skjutande tillbaka den breda handen.
»Då är du, som jag nyss nämdc, kär eller bedragen af din käresta, Armand lille,» mumlade Hvita Björnen, knaprande på de försmådda kastanjerna, dem han oskalade fört in i sin mun; »i tider som dessa, då ingen har råd
Sonen of Söder och Kord. I.
5
Källa: Project Runeberg ·