Sida 229
»Lemna vi q var naturligtvis.»
»Åt hvem?»
»At regeringens soldater, ifall de vilja ha den.»
»Och ingen skall försvara den?»
»Nej, icke vi åtminstone.»
»Hvad vill det säga?»
»Hvarför ha vi då bygt barrikaden?»
»Är det för att göra presenter åt soldaterna vi mödat våra armar?»
»Alldeles som nyss vid högvakten.»
»Det här är besynnerligt.»
»Oförklarligt!»
»Kort och godt, vi förstå er icke, monsieur Armand.»
Dessa voro de frågor och anmärkningar som fräu alla sidor stormade mot den unge anföraren.
»Kamrater,» sade denne helt lugn, »när legionen i går afton enhälligt, lemnade mig befälet, mottog jag detta med ett vilkor... hafven I redan glömt detta vilkor?»
»Visst inte . .. men...»
»Mitt vilkor var,» påminde Armand, »att ingen på fyra dagar skulle fordra räkenskap af mig för mitt handlingssätt, utan alla blindt lyda mina befallningar.»
»Det är sannt... men ...»
»Ännu har icke ett dygn förflutit,» sade Armand, »och redan vägrar man lyda mig.»
»Nej, vi vägra icke... vi lyda er,» ropade alla.
»Men man fordrar räkenskap af mig,» yttrade vår hjelte något förtrytsamt.
»Nej, nej!... Tala icke mer derom.»
»Vi ha förtroende till er, monsieur Armand.»
»Ja, ja!» instämde alla.
»Jag är anförare för frie män,» sade denne blidkad, »och kan följaktligen icke handla som despot.»
»Bravo 1 Lefve Armand Cambon!»
»Tyst!» befalde Armand; »jag vill derför förklara...»
»Behöfs inte!»
»Vi ha ju sagt, att vi hysa förtroende till er. .. Ni eger blott att befalla.»
»Jag befaller er att tiga och låta mig tala.»
Det blef tyst.
»Om vi dröjt q var i högvakten,» började Armand sin förklaring, »hade vi inom fem minuter varit kringrända
Källa: Project Runeberg ·