Sida 249
general för en af republikens härar, hvilka befattningar likväl ioke hindrade honom från att brygga öl och tappa det på buteljer.
Bryggaren kommenderade trupperna den dagen då Ludvig XVI afrättades, men det var den under honom lydande grefve d’Espagnac som befalde trummorna röras, när den olycklige konungen ville taga sitt sista farväl af ett folk, hvars olyckor han icke kunnat athjelpa.
Gatan har således anor, äfven om man ej räknar dem som förvärfvats år 1848 både i februari och juni.
Félix hade nog af de första, och det fick Collette erfara, som fortfarande sökte stäfja hans ifver.
Ändtligen kommo de till hörnet af nämde gata och Rue de la Bonne-Graine.
Collette ryste, när hon blickade in i mynningen af denna smala och mörka gränd. Äfven denna var tyst, men här och der knarrade en port, som öppnades och tillslöts.
Félix upptäckte snart den låga jerndörren, som förde ned till vinboden. Den var tillsluten, såsom Armand förutsagt.
Félix bultade de fyra föreskrifna slagen.
»Flvem der?» frågade en röst innanför.
»Bröd eller döden 1» svarade Félix, men så hårdt, att den oroliga, men omtänksamma Collette måste hosta af alla krafter för att öfverrösta genljuden från gatan och gränden.
»Politiken förstör alitl» suckade den stackars flickan i djupet af sitt hjerta.
TjUGUTREOJE KAPITLET.
Återigen Spökhuset.
Ungefär vid samma tid som Félix och hans älskarinna stannade framför den lilla jerndörren inom Faubourg S:t-Antoine stod Armand Cambon utanför det lilla huset vid Rue S:t-Etienne, i hvilket, som läsaren vet, broder Brédöt bodde.
Källa: Project Runeberg ·