Sida 360
Men mer än sextio menniskor ligga slagtade på bule-varden, och det är ej ett misstag.
Synlig för alla, blöder Liberté. Men det är ej en qvinnas blod, det är en lavaström som rinner.
»Till vapen 1 Man mördar våra qvinnorl Till vapen 1 Man mördar våra barnl» fortfar Hvita Björnens tordöns-stämma.
Men denna gång ropar han ej ensam.
Liksom kanonens eko rullar från klippa till klippa, från strand till strand, så rullar genljudet: »Till vapen!» från gata till gata, från barriére till barriére.
Det är ej mer de politiska fraktionerna som stöta i trumpeten, ej mer de republikanska partierna som löpa till storm.
Icke mer de hundra, de tusen.
Det är millionen och snart millionerna. Det är Paris och snart hela Frankrike.
Hören 1 Det klämtar i Notre Damel Quasimodo’s klocka ljuderl
Men det är icke Quasimodo som drager i de tempel-invigda tågen: det är ett helt folks hämnande arm.
Räkna slagen, kung i Tuilerierna! Innan nästa dags sol sjunkit, har du för alltid upphört att räkna, icke slagen af ett ångestfullt hjerta, men slagen af klockan i Notre Dame!
TRETTIOFEMTE KAPITLET.
La Morgue.
Emellertid börjar man i Tuilerierna räkna slagen, som kalla folket till vapen och Gud till folkets hjelp.
Konungen, hvilken räknat dem ända till klockan ett på natten, låter omsider kalla Molé.
Det var då ej sanning, att Molé dagen förut bildat ett nytt kabinett? Nej, det var icke sanning.
Källa: Project Runeberg ·