Sida 422
Saken var klar. Spörsmål behöfdes ej. De brottslige tänkte på ingenting mindre än att förklara och försvara sig . ..
Efter några minuters förlopp hängde tvänne döda kroppar öfver ingången till Tuilerierna.
På hvarderas bröst var fast ett hvitt papper, och på papperet stod i stora bokstäfver:
Mort aux voleurs (död åt tjufvarne)!
Under det Tuilerierna stormades och intogos, hade en man af folket brutit af pendeln till slottsuret. Pendylen, orörlig och obeveklig, utvisade således länge timmen för folkets seger och konungadömets fall.
Det var halftimmen till 2.
Som vi redan veta, har folket tre gånger förut varit herre öfver Tuilerierna; först den 20 juni och 10 augusti 1792 och sedan den 29 juli 1830. Men märkvärdigt är, att det alla gångerna skedde på samma timme.
Fjerde gången var den 24 februari 1848.
FYRTIOTREDJE KAPITLET.
Folket i S:t-Germain.
»Republiken, säger nil Man har då proklamerat republiken!» ropade grefve de Vandeul med förskräckelse till Berryer, hvilken, på hemvägen från deputeradekammaren, besökt sin gamle vän, för att gifva honom del af den vigtigaste bland alla de vigtiga nyheter denna dag bragt till verlden.
»Ja,» svarade Berryer och berättade följande: »Hertiginnan af Orleans, som med sin son grefven af Paris infunnit sig i kammaren, mottog redan lyckönskningar till regent-skapet, ty Odilon Barrot hade högtidligen förklarat, att julikronan hvilade på ett barns hufvud ... Men i detsamma inrusar i kammaren den ena folkskaran vildare än den andra... Först ropar en stämma från läktaren med ljudet af en skrällande trumpet: Det är för sent, för sent! Sedan
Källa: Project Runeberg ·