Sida 430
doktor Guillotin, förbättrades af M. Louis, »secrétaire perpé-tuel de Pacadéinie de chirurgie»; och som detta kirurgiska instrument befanns mycket användbart, så öfverlefde det både republiken och kejsardömet.
Guillotinen var den enda republikanska uppfinning som bourbonerna vid sin återkomst icke kastade öfver bord. Icke heller under restaurationen var den sysslolös, ty brist på förbrytare, äfven politiska, har aldrig funnits.
De som sist dogo på denna plats voro fyra unga underofficerare, Borrier, Pomier, Raoux och Goubin, och detta skedde den 24 augusti 1822.
Dessa unga män hade icke begått något annat brott än ropat: »Vive la libertél» Men de voro ena förhärdade syndare.
Oaktadt hofvet mangrant infunnit sig för att från sitt vanliga högsäte i fönstren på Hötel de Ville njuta af den kungliga hämden, ropade icke desto mindre de fyra unga männen: »Vive la libertél»
De ropade från platsen, från schavotten och midt under det förfärliga jernet.
Hofvet ropade: »Vive le roil Vivent les Bourbons!»
Men hvem ropade sist?
Åtta år derefter kommo 10,000 medborgare i högtidlig procession till La place de Gréve och firade en sorgfest till de fyra patrioternas minne.
Festen börjades och slutades med ropen: »Vive la libertél» och allt detta med en konungs, ehuru en annan konungs, lifliga bifall.
Men samma bifall kunde ej åberopas, när på samma plats samma rop skallade eftermiddagen den 24 februari 1848, ty med ropen: »Vive la libertél» dånade äfven »Vive la républiquel»
Ändtligen, ändtligen republiken, för hvilken man kämpat, lidit och blödt så länge 1
Hvilket vimmel, hvilket haf af menniskorl
Gréveplatsen rör sig, broarna och kajerna röra sig.
Från alla fönster och tak regn af kransar, kaskader af blommor.
Det är en glädje, en yrsel ända till vansinne.
Obekanta omfamna hvarandra under tårar af fröjd liksom bröder och systrar hvilka länge varit åtskilda.
Källa: Project Runeberg ·