Tillbaka Read Runeberg

Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 2

Originalsida 45
Originalsida 45
Originalsida 44
Originalsida 45
44–45

Sida 45

efter Armands bortgang nr maskeradsalongen en ny karaktersmask betrådt tiljan.

Det var en figur af onaturlig längd och tjocklek, insvept från hufvnd till fot i en hvit domino, öfverallt prydd med små svarta sammetstungor, så att kostymen liknade en hermelinsmantel.

I stället för hufvud hade denna figur ett gult kolossalt päron med vidfasta grå polisonger samt öfverst en krona af gnidpapper, ur hvars midt uppspirade tio långa utbredda fingrar af måladt papp.

Figuren väckte stort uppseende, och flere par lemnade till och med dansen för att genast tillfredsställa sin nyfikenhet.

Bland de många masker, som trängde sig omkring denna figur, upptäckte man äfven gestalten med tiger-hufvudet.

Med tillhjelp af sin lur och sina starka armar hade denne snart hunnit så nära nykomlingen, att han kunde nå honom med händerna.

»Hvem är du?» frågade tigerhufvudet.

»Jag är Europas stora Rikspäron,» svarade den hvita dominon.

»Aha! Haha!» skrattade de omkringstående.

»Är det tillåtet att göra dig några frågor?» sporde tigerhufvudet med en vördnadsfull bugning.

»Ja, men ingen annan än du.»

»Hvarför blott jag?»

»Emedan du förenar kroppen af en varg med hufvudet af en tiger och följaktligen måste vara Den heliga alliansen.»

»Det fattas blott räfvens svans,» anmärkte en; »funnes den, vore det fullständigt.»

»Ganska sanntl» biföllo de öfriga.

»När var det du först kom på grön qvist?» frågade tigerhufvudet.

»År 1830, som du väl vet.»

»Ja, ja!» medgåfvo de närstående, följande samtalet med mycket intresse, ty fransmännen äro, som man nog vet, mycket känsliga för karrikatyrer.

»Men det är sannt,» fortfor päronet, »på den tiden ville du icke veta mycket af mig... Du begrep ej, att man först måste vara kart, innan man kan bli mogen ... Men du trodde kanske, att jag skulle bli grön i alla mina dar, liksom det enfaldiga folket trodde.»

Källa: Project Runeberg ·