Sida 31
ANDRA AKTEN.
31
herrn. Hennes nåd har fullkomligt rätt. frun. Pyhl Jag är alldeles utfatigerad! Jag måtte vara röd och uppblåst i ansigtet som en trumpetare, eller hur, herr kammarjunkare?
herrn. För ingen del. — Hennes nåd är rask och blomstrande som en sextonårig flicka.
frun. Det värsta är att man inte kan gå två steg utan att stöta på tiggare — de fatala varelserna! Och så vilja de stå på hufvudet eller näsan med benen i vädret — de skämmas inte det minsta.
herrn. Hennes nåd har fullkomligt rätt. Ge dem en slant, och man för dem genast ett steg in på lastens bana.
frun. Ack, så väl sagdt, herr kammarjunkare! Amalia, teckna upp den der vackra sentensen i mitt album, när vi komma hem. Den stackars lilla Apollo blir väl alldeles orolig i vagnen — han kan inte en minut vara utan mitt sällskap — hvad tycker kammarjunkaren om lilla Apollo?
herrn. Den skönaste mops jag sett, värd att ha en sådan herskarinna.
frun. Alltid lika artig — pyh, hvad jag är trött! ena flickan. Det dammar på landsvägen derborta. andra flickan. Det är visst de kungliga! frun och herrn. De kungliga! (De springa ut åtföljda af flickorna.)
sjömannen (singlande upp en slant). Klave är det. gesällen. Nej, gubben var det. (Tar slanten.) sjömannen. Hör'u, klave var det — ska du stå och göra orätt! Akta att jag inte klyfver vimpeln på dej!
gesällen. Om inte sjöman Wiger stoppar tassarna i fickan, så hjerta i min talg — (Rusar på sjömannen.)
en flicka (åtskiljande dem). Alltid när Kilmark fått något i hufvudet, så är han oregerlig af sej.
gumman. Hellre än att spela bort era pengar, så betala mig det ni är skyldig och far inte fram som ena galningar, annars går jag min väg och tar matknytet och flaskorna med mej. (De gå ut, trallande.)
Fjerde scenen.
tevander (aliena, med ett bref i känden). Klockan är qvarten öfver fyra, och ändå synes inte Marie — hon lofvade likväl i detta bref att klockan fyra jemte sin far vara
Källa: Project Runeberg ·