Sida 34
34
POSITIVHATARBN.
sloltskanslibetjent. Som du här ser mig, är jag löjtnant vid ett dragonregemente — fyrahundra riksdaler banko är det enda kronan består mig. Icke desto mindre är jag med öfverallt, är ledamot af de flesta ordnar och sällskap, såsom Par ßrikoll och sjömannasällskapet, frimurareorden och konstföreningen, har hopp att bli ordförande för de fattigas vänner. Jag är subskribent på soaréer för dans, går på spektaklet åtta gånger i månaden, sjunger andra tenor i harmoniska sällskapet, är med på alla släd- och spelpartier, bjuder min värdinnas döttrar på konfekt minst en gång i veckan, och så vidare. Nå, felas det allra minsta i min klädsel? (Stryker på sin röck.) Se här, fint engelskt lurendrejadt kläde à 17 riksdaler alnen. Och ser jag utsvulten ut? Hvasa?
tevander. Men hur bär du dig åt, för att af fyrahundra riksdaler banko skapa all denna härlighet?
sparch. Det skall jag snart säga dig. Aldrig har ännu min dörr varit stängd för mina kreditorer. Jag har inga sönderslagna knogar på mitt samvete. — En björn visar sig på min tröskel. Jag skyndar emot honom, hjelper honom af med kappan och tar in både den och galoscherna, i fall det «r kallt i tamburen. Innan han hunnit öppna mun, sticker jag i den en havannacigarr — det håller åtminstone för en stund läpparna tillsamman. Derefter häller, jag i honom en stor fransysk konjak — sprit har en förvånande egenskap, tar fläckar ur rocken och vresigt lynne ur kroppen. Ar det en handtverkare, så aktar jag mig visligen för att ha de obetalda persedlarna framme — få vargar se sitt eget blod, bli de spritt rasande. Förbluffad öfver min artighet, framräcker han nu årsräkningen nästan med en supplikants ödmjukhet. Jag mottager den, genomögnar den som hastigast, berömmer de goda priserna och slutar med att fråga, hur frun och de små befinna sig. — Med detta högst intressanta ämne sysselsätta vi oss tills mannen är tvungen att gå, och vi åtskiljas som de mest kontanta menniskor i verlden. Nyårstiden är jag i full uniform på visit hos alla mina kreditorer, undanbedjande mig oegennyttigt alla nyårsvisiter tillbaka. Sjuknar någon af de små hos min bror hattstofferaren, bums är jag der, känner den lilla på pulsen, blandar mina tårar med fruns och spisar qvällsvard med mannen. Vill herrskapet gå på spektaklet, är det genast jag som skaffar biljetter åt föräldrarne
Källa: Project Runeberg ·