Teaterstycken 1

andka akten.

439

job. Fattig, men stolt. rosennase. Och ni har da rakt ingenting? job. Inte ett fnask, sa Kalle Bager. rosennase (sjunker ned pä en stol). Jag dånar 1 job. Det var ledsamt, det.

kummellund (slår sig för pannan). Ah, ett ljus går upp

för mina ögon I — Bedragen, lurad, purrad!--(Rusar,

utom sig, emot job och fattar honom i kragen.) Menniska!

Jag — W — galgfegel! — — jag--gif mig igen

min snusdosa!

job. Nu är det slut med hvissla, sa bond, tappa' läppen.

Tionde scenen.

DE FÖRRE. BOKHÅLLAREN' (inskyudande med ett blef i handen).

bokhållaren (till Kummellund). Jag fick veta, att herrskapet gått till Kastellholmen. Mamsell Rosennases morbror, den rike kommissarien Nyckellind, har aflidit i Söderköping, och som detta bref till mamsell Rosennase förmodligen är frän hans sterbhusutredare, så skyndade jag genast hit för att lemna den glada underrättelsen; jag trodde mamsell var här.

kummellund (rycker åt sig brefvet). Tag hit brefvet, men tig som muren 1 (Afsides.) Kommissarien Nyckellind död — då är mamsell Rosennase hans arftagerska — allt kan då bli godt igen. — (Skyndar till Rosennase och leder henne fram på scenen.) Ack, mamsell! Vi ha båda varit föremål för en nedrig intrig, desto bedröfligare, som den kommit från mina närmaste anhöriga; men vi ska hämnas. Ack, mamsell! Vi ha länge missförstått hvarandra; men det är i olyckans stund som allt blir ljust omkring oss. Ack, mamsell! Jag har visst förlorat mycket, men har dock tillräckligt qvar att lefva af tillsammans med en öm maka; har du förstått mig, Beata? Svara mej! Hela mitt lif beror deraf.

rosennase. Är detta en verklighet? O, säg att det inte är en dröm! — Äro vi på jorden eller i himmelen! — Anders! (Lutar sitt hufvud mot Kummellunds axel.) Anders! Din, för evigt din!

kummellund. Älskade flicka!