Sida 6
Första akten.
Ett rum hos källarmästar Propp. — På venstra sidan ett hord, på högra en dörr till ett sidorum och närmare fonden ett fönster.
Första scenen.
marie (ensam, stående vid fönstret). Ack, sådan vacker morgon! Solen skiner så grant på pappas källarskylt, de gyllene drufvorna brinna som tvänne eldkulor. Ack, att en stråle deraf förmådde bana sig väg till vissa menniskohjertan, som äro mörkare än natten och hårdare än metallen. (Sätter sig vid bordet.)
Andra scenen.
MARIE. MARGARETHA (med en matkorg på armen).
margaretha. Nu är jag i ordning, söta mamsell — blir det till norra eller södra slagtarhuset vi ska gå i dag? — Herre Gud, mamsell är ju inte klädd än!
marie. Jag blir hemma, Margret.
margaretha (närmar sig Marie). Kors hvad mamsell är blek! Jo, jo, jag kan väl förstå det — källarmästarn har väl huserat här oppe som han gjort der nere, kan jag tro — — ja, det säger jag, att vore det inte för mamsells skull, så hade jag för längese'n flyttat, — man skall vara af jern och stål för att härda ut med ett sådant kakalorum som här i huset. — Och det gick väl an med källarmästarn, om inte herr Knäcksell vore — det är han som sätter i herrn allt som händer och sker, och nu på någon tid har det varit som förgjordt, alltsedan sekter Tevander började gå hit, den hyggliga menniskan, som håller så mycket af mamsell och . . .
marie. Äfven du tycker om honom — det gör alla menniskor, utom pappa.
Källa: Project Runeberg ·